Flickorna som jobbat i 30 år
Vårdcentralen i Trosa slog upp portarna i september för trettio år sedan. Lisbeth Nilsson, Pia Jonsson, Anita Andersson och Ulla Vikman har jobbat där sedan den första hösten.
Personalen fick under bygget vara med och tycka till om inredningen i vårdcentralen. Den första september 1976 flyttade man in.
Jag tyckte att det var väldigt stort och modernt, minns Anita Andersson.
De sitter på solvarma stolar utanför vårdcentralen, de som en del äldre patienter tillgivet kallar för flickorna.
Vi blir aldrig äldre än flickor, skrattar undersköterskan Lisbeth Nilsson.
De har följt många Trosabor från barnsben till medelåldern. Har sett många gå bort. De tror att många tycker att det känns tryggt att möta samma personal.
Klart att man hejar på folk på stan. Det är en del av charmen med att jobba på ett litet ställe, säger Lisbeth Nilsson.
De var i 20- och 30-årsåldern när de började på vårdcentralen. Pia Jonsson flyttade till Trosa från Småland.
Jag var nästan precis nyutexaminerad och hade sällskap med en kille från Vagnhärad, säger hon.
Ulla Vikman kommer från Finland och fick sin första arbetsplats i Sverige på vårdcentralen.
Jag sa på skoj att jag skulle jobba här tills jag blev pensionär. Nu har jag sex år kvar. Jag har bytt jobb inom vårdcentralen så jag har ändå fått variation, säger hon.
I början satt vårdcentralen ihop med sjukhemmet, som hade två avdelningar med 30 patienter på varje. 1992 tog kommunen över sjukhemmet, som idag är äldreboendet Ängsgården.
Det fanns ett kök och en matsal på vårdcentralen, där patienter och personal åt. De tycker att det är synd att det inte finns kvar. Numera köper de lunch på stan eller har med sig mat.
Det är jättesynd att det inte finns en cafeteria. Det vore trevligt, säger Pia Jonsson.
Det känns inte längre så stort på vårdcentralen. Nu är de ganska trångbodda. Inte så konstigt eftersom befolkningen i Trosa har ökat från 7 300 personer 1975 till närmare
11 000 år 2006.
Det viktigaste för att trivas på en arbetsplats i trettio år är arbetskamraterna, menar de.
Vi fikar, skrattar och skojar. Vi känner varandra väldigt väl, säger Ulla Vikman.
Så jobbar vi med nyheter