Flockdjur och ensamvargar på Sjöhästen
Mycket handlar om rovdjursinstinkter i konstnären Camilla Pyks målningar. I dag lördag öppnar en utställning med ett trettiotal nygjorda bilder på Galleri Sjöhästen i Nyköping.
Det är en grym värld och så mycket otäckt man vill kämpa emot. Bilderna symboliserar den utsatthet och rädsla man kan känna när man fått barn, säger Camilla Pyk.
Många av verken har att göra med att vara mamma. Mamman och barnet i djurgestalt återkommer i flera målningar.
Sedan jag fick barn har jag känt av djuret i mig. Man blir som en lejonmamma på grund av den starka kärlekskänslan.
För Camilla Pyk är det glädjen och lusten i att arbeta som driver henne. Hon håller alltid på med flera målningar samtidigt, målar ett lager på den ena, börjar på nästa, ändrar lite på den första, återgår till en bild hon påbörjade för flera månader sen.
När jag målar är det helt utan ord. Jag koncentrerar mig på att tömma huvudet och funderar inte på vad jag ska göra. Målningarna får växa fram av sig själva, de kommer direkt från magen utan att passera huvudet.
Målningarna får överraska och ibland kan hon bli förvånad över resultatet. Vissa händelser har emellertid påverkat hennes bildspråk. Vid ett tillfälle höll hennes lilla dotter på att bli anfallen av en ormvråk och rovfåglar dyker ofta upp i hennes bilder.
Fåglarna är mer en symbol för ett slags hot och har inte bara att göra med den här speciella händelsen. Men visst handlar mycket om att man vill skydda den lilla barnkroppen, säger Camilla Pyk.
Utställningen har byggts kring tre stora och mycket färgstarka oljemålningar med temat flockdjur. De mindre oljorna går i blått och grått och är svalare i färgskalan. Rovdjuren går igen i vissa men här möter vi också ensamvargarna. Det är porträtt av människor med något frånvarande i blicken. Formerna är mjukare och vänligare än i djurbilderna och handlar ofta om ett slags inre resa.
Jag föreställer mig att det är människor som åker tåg för de har den där speciella ensamhetsblicken. Jag gillar själv att åka tåg för där infinner sig ofta ett positivt lugn som man kan behöva hamna i ibland.
I utställningen ingår också en serie litografer. Samma
motiv upprepas gång på gång men har handkolorerats i olika färger. Det gör att samma grundbild får helt olika innebörd beroende på färgval.
Camilla Pyk har aldrig gått konstskola utan har lärt sig
yrket av sin omgivning.
Jag har haft många spännande människor runt omkring mig. Konstnärer och
gallerister som har hjälpt mig och varit viktiga personer.
Jag har gått i skola på det sättet. Om hon inte hade varit konstnär skulle hon kunna tänka sig att bli kommunalpolitiker med inriktning mot trafikfrågor.
Jag blir så rasande på alla bilar som kör för fort så det är helt sinnesjukt. Det är för att jag är så rädd om alla barn,
säger Camilla Pyk.
Så jobbar vi med nyheter