FN-förbundet sätter fingret på en öm punkt

Svenska FN-förbundet ger regeringen en ordentlig salva i en rapport till FN:s rasdiskrimineringskommitté i Geneve samt på Dagens Nyheters debattsida. Regeringen gör sitt bästa för att skönmåla bilden av Sverige i stället för att se de strukturella problem med vardagsrasism som Sverige lider av, anser FN-förbundet och gör tummen ned för regeringens höga svansföring.
I stället kräver organisationen åtgärder och attitydförändringar hos myndigheter som Ams och polisen, en kraftig förbättring av språkundervisningen i svenska för invandrare och ett stärkande av Diskrimineringsombudsmannens position samt en rejäl höjning av skadestånden till diskriminerade.
Om kritiken hjälper till att bryta några illusioner om integrationen är det utmärkt. FN-förbundet sätter fingret på en öm punkt.
Det har länge brustit i integrationspolitiken. Mycket på grund av att man mest sett människor som ingående i olika kollektiv. När människor bedöms efter en mallar i stället för efter individuella förutsättningar hamnar enskilda människor i kläm.

I Intregrationsverkets årsredovisning för 2003 noteras trots allt att framsteg gjorts för att de nyanländas första tid i landet ska bli mer individorienterad och ha tydligare fokus på att komma ut på arbetsmarknaden. Ändå konstateras att det endast är en tredjedel som efter avslutad introduktion når egenförsörjning. Detta är på tok för dåligt. Kan man hjälpa till att förbättra förutsättningarna genom några av de åtgärder som FN-förbundet lanserar bör de också genomföras.
Men integration handlar nu inte bara om introduktionskurser. Det handlar om hur samhället i övrigt agerar och hur pass öppet det är för att ge alla en ärlig chans i samhället, att tillsammans bryta utanförskap.
Alla vinner på ett öppnare, mer tillgängligt samhälle. Medveten diskriminering är ganska lätt att ta itu med. Höjda skadestånd är bara ett sätt.
Den omedvetna diskrimineringen däremot är svårare att komma åt, mer dold. När det inte är uttalat diskriminerande handlingar eller ord, utan sådant som bara blir för att man inte tänkte på att det kunde tolkas på annat sätt.
Det finns många snyggt formulerade integrationsplaner på såväl företag som myndigheter. Men de gör ingen nytta om de ligger och samlar damm som symboler i ett arkiv. De måste omsättas i handling och invanda mönster och rutiner noga genomlysas. Först då går integrationsarbetet verkligen åt rätt håll.