Europas hav är utfiskade, fiskebåtarna är för många och tusentals ton fångst bränns varje år för att hålla priserna uppe. Det verkar ju inte vara ett rätt med EU:s fiskepolitik, är slutsatsen för den som lärt sig att politik ska vara effektiv och rationell. I dag fortsätter mötet som är tänkt att förändra allt. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) är på plats i Bryssel för att mangla frågorna med sina 26 europeiska kollegor. Sveriges regering och EU-parlamentet fiskar efter samma sak. Skapa ett fiske som är ekologiskt hållbart och som inte behöver bidrag i form av skattepengar, är målet för såväl Erlandsson som de svenska EU-parlamentarikerna Isabella Lövin (MP) och Christofer Fjellner (M).
Men landsbygdsministern var föga optimistisk när förhandlingarna inleddes; kanske kollapsar hela diskussionen, sa han i European Council TV (12/5). Bromsklossarna är röststarka länder som Frankrike och Spanien som tycker att dagens ordning är ganska vettig. Hur är de funtade?
Enda gången jag blivit kär i getost var när en fransk EU-parlamentariker förklarade sin kärlek till chevren som gjordes för hand i hans hemtrakt. Han övertygande samtliga journalister i rummet om att Europas historiska ryggrad och framtidskompass finns i våra kulturskatter. Som måste bevaras, må det handla om matkultur eller gamla stadsdelar.
På kort sikt är det ett irrationellt och marknadsfrånvänt perspektiv. Därför syns det inte heller i svensk press när franska bönder häller ut mjölk i protest.
Trots allt – för övrigt anser jag att EU:s rådande fiskepolitik bör förstöras och moderniseras i linje med Isabella Lövins ambitioner. Men om vi skrattar åt fransmännen och andra traditionalister gör vi det väl enkelt för oss. Hårdvinklade tankegångar gör sig bättre i rubriker än i diskussioner om Europa.