De senaste dagarna har Centerpartiet fått en riktig publicitetsboost. SR Ekots lördagsintervju (21/4) med partiledaren Annie Lööf blev upptakten till gårdagens debattartikel i DN (23/4), samma dag som partiet höll sitt så kallade förtroenderåd.
Och rubriker har det blivit. De har mest handlat om att Lööf inte var säker på att Kina är en diktatur. ”Hur ska vi definiera Kina?”, frågade hon sig i lördagsintervjun på tal om vapenexport. Medierna var inte sena med att citera det märkliga uttalandet – riktigt kass publicitet.
Under måndagens förtroenderåd poängterade Lööf att partiets kommunikation måste bli tydligare. Det hade varit nödvändigt även om det klantiga Kinauttalandet inte kommit. I ljuset av den fadäsen ter sig målsättningen om mer tydlighet ironisk.
Det har gått ett halvår sedan C bytte ledare. De konkreta politiska förslagen har uteblivit och förväntningarna på vad som pågått i idégrupperna har stegrats. I går kom äntligen ett skarpt förslag när Lööf skrev i DN att fler städer borde få införa trängselskatt. Tillsammans med uttalandet att staten bör sälja bolag för att bygga järnväg, håller sig Centern inom partiprogrammet: gröna ambitioner för att hela Sverige ska leva.
Centerpartiet skvalpar strax under 5 procent av opinionsstödet. När Lööf tar till orda låter hon på samma sätt som för ett halvår sedan. Då kunde vi ha visst överseende med att hon lät oerfaren och osäker. Men än i dag rabblar hon floskler om viktiga värden och gröna krafter. Helt utan inlevelse.
De skarpa C-förslagen måste bli fler. Men Annie Lööf borde också fundera på hur hon uttrycker sig. Passion och glöd saknas – vi får hoppas att det ändå finns där. Hon är ingen byråkrat, och borde sluta att låta som en sådan.