Mjölk som hälls ut på åkrar, ostfabriker som klarar sig tack vare bidrag och mat som bränns på grund av överproduktion – låter det som vansinne? Det tycker de flesta svenskar. Här och i många andra nordeuropeiska länder finns en utbredd ilska mot EU:s jordbruksbudget. I dag tar svenska politiker upp kampen för att tunna ut pengaflödena som motsvarar ungefär 40 procent av hela EU-kassan.
På toppmötet i Bryssel ska EU:s långtidsbudget för åren 2014-2020 spikas av stats- och regeringscheferna. Jordbrukspengarna är som vanligt vattendelaren mellan Syd- och Nordeuropa. "Det är en budget för femtiotalet", har EU-minister Birgitta Ohlsson rasat mot ett av budgetförslagen som ligger på bordet. Ohlsson och statsminister Fredrik Reinfeldt delar en kronisk vilja att krympa jordbruksbudgeten, krympa hela EU-budgeten och satsa en större andel på exempelvis forskning och klimat. Men i helgen väntas Reinfeldt taktiskt nog lägga tyngdpunkten på att medlemsavgiften för Sverige ska hållas nere och att vi ska få behålla vår medlemsrabatt.
En hel del berättigad kritik har under decennier riktas mot jordbrukspolitiken: kött som ruttnar, bönder som bidragsfuskar, miljöförstöring och u-länder som åker på ekonomiska smällar.
I ljuset av det glömmer de flesta Jakob Jurriaanse, mjölkbonden på Stora Elghammar i Tystberga. Eller de handarbetande norditalienska ostmakarna som vi ser på tv och som får oss att utbrista "det där är riktig matkultur – mer sånt skulle vi ha!" Men utan bidrag är det bara att lägga ner, säger Jakob Jurriaanse, och syftar på EU-pengarna (SN 17/11).
Cultura betyder odling på latin, och i EU-politiken har det tolkats bokstavligt ända sedan unionsbygget startade. Det finns en rik historia och passionerade människor inom lantbruket, människor som inte är ute efter att lata sig, bränna mat och "utnyttja systemen".
Men tyvärr har jordbruksstödet fört Europa i riktningen mot ett bidragsfinansierat landsbygdsmuseum.
Utmaningen med framtidens budget är att få bönder att försörja sig av egen kraft. För att lyckas med det måste de bli bra mycket färre i vissa länder. Framtiden finns i en växande efterfrågan på landsbygdsupplevelser, lokalproducerad mat och tillbaka till naturen-turism. En större del av jordbruksbudgeten borde bestå av omställningsbidrag och marknadsanpassning; produktionsstödet borde minskas kraftigt.
Jordbruksbudgeten kan användas för att modernisera Europa. Där det finns en marknad finns det en framtid.