Oroliga röster hörs både inom och utanför landets gränser. De varnar för det segrande partiet al-Nahda som nu ska bilda regering, och som har en muslimsk värdegrund. Olyckskorpar tror att det kommer leda till islamism. Med andra ord: att politikerna är beredda att gå emot folkets vilja för att skapa en muslimsk samhällsordning. Och därmed har demokratins grundbult sänkts i havet.
Ingen bör anta att Tunisien kommer att bli islamistiskt. al-Nahdas ledning intygar att mänskliga fri- och rättigheter kommer att respekteras och att ett islamistiskt bankväsende inte ska införas. Icke-muslimer måste ha tilltro till det.
Enligt EU:s ledare är unionen en fackla för demokrati. Viker Tunisien av från den inslagna vägen kommer EU försöka påverka situationen. Diplomatisk support kan dras in, sanktioner och handelshinder kan införas. Detta kan sprida sig till fler länder i närområdet. Det vore negativt för den politiska och ekonomiska utvecklingen i både Europa och Nordafrika.
Därför är det viktigt att Tunisiens egna version av demokrati respekteras. Europas ledare bör inte kräva att en karbonkopia av en västerländsk konstitution skrivs under. I så fall kan det bli stora problem i relationerna mellan EU och det nordafrikanska landet.
Nu hänger det på hur politikerna agerar. Europas ledare måste låta tunisierna ta sina egna beslut. Samtidigt som demokratins principer måste rota sig i hela samhället.
Europa och Tunisien har sedan länge starka band till varandra. Landet är en viktig handelspartner och ingår i EU:s grannskapspolitik. Men den som kan sin historia vet att det som i dag är Tunisien förstördes av européer redan för tusentals år sedan. Ståndpunkten som romaren Cato ständigt proklamerade, ”för övrigt anser jag att Karthago bör förstöras”, ledde till att den tunisiska handelsmetropolen störtades år 146 före vår tideräkning.
År 2011 skulle Tunisiens kollaps bli förödande för politiken och ekonomin på båda sidor av Medelhavet.
För övrigt bör EU låta Tunisien blomma
Den första blomman i den arabiska våren slog ut i tisdags. 70 procent av de röstberättigade tunisierna deltog i det första demokratiska valet på årtionden. Valdeltagandet var ovanligt högt jämfört med hur det brukar bli när en diktator har störtats. Valobservatörer rapporterar att det gick lugnt till utan skärmytslingar. Tunisierna är överlyckliga och västvärldens ledare är förvissade om att de internationella vänskapsbanden kommer att förstärkas. Men efter valyran har protester brutit ut i den störtade diktatorns hemstad.
Så jobbar vi med nyheter