Förödande fia(s)ko för nya lärarutbildningen
Det fanns annars några goda intentioner bakom den nya lärarutbildningen. En var att göra det möjligt att gå vidare till forskning, som i andra högskoleutbildningar. En annan var att öka valmöjligheterna och att förmå studenterna att gå på djupet med sina kunskaper i olika ämnen. De nya lärarna skulle kunna mer, men det blev mest flum. Många studenter verkar ha lämnats åt sitt öde i en utbildning utan röd tråd.
Vad gäller ansvar är den röda tråden tydlig. Den leder vidare till en hårt trängd s-regering, ansvarig för såväl lärarutbildningsreformen som den nationella utbildningspolitiken. Utbildningsminister Leif Pagrotsky försökte därför med benägen hjälp av DN:s debattsida, två dagar innan den svidande rapporten presenterats, flytta fokus från det politiska misslyckandet. Rektorer och högskolor hade inte gjort sitt jobb, ansåg ministern. Att trängda s-ministrar pekar neråt i organisationen när ansvar ska utkrävas, är en trend. Och mycket har säkerligen gått snett på flera nivåer när kritiken är så förödande. Men det övergripande ansvaret kan Leif Pagrotsky och socialdemokraterna inte smita ifrån. Det är i sig talande att en skärpning en skärpning! av kraven för utbildningen bland annat går ut på att det ska vara obligatoriskt att studera hur man lär andra att läsa och skriva.
Sverige måste ha pedagoger som kan lära barn att läsa och skriva, pedagoger som klarar av att sätta betyg och vet mer om viktiga ämnen än vad som står i presentationsrutorna på baksidan av studentlitteraturen. En svag och otillräcklig lärarutbildning är ett hårt slag mot kompetensen inom lärarkåren och oundvikligen också mot eleverna i landets skolor. En undermålig lärarutbildning är därför katastrofal för Sveriges framtida konkurrenskraft och kompetens.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!