Lövsta uppfostringsanstalt grundades 1938. Vården har förändrats genom åren men visst ingår en stor del fostran fortfarande i behandlingen, säger Kim Silow Kallenberg som själv arbetat som behandlingsassisten på Lövsta.
– De unga som hamnar på Lövsta har ofta växt upp i miljöer där det ofta saknas all form av struktur. Så det kan ju vara viktigt då, att visa att man sover på natten, att man behöver äta mat under vissa tider på dagen eller gå i skolan, menar Kim.
Drygt tusen barn och unga (12-21 år) tvångsplaceras varje år på ungdomshem i Sverige. De unga som tvångsvårdas har ofta psykosociala problem, ett missbruk och en del av dem har begått fruktansvärda kriminella handlingar mot sig själv eller andra, berättar Kim Silow Kallenberg.
– Att ta till tvångsvård görs för att rädda barnet eller för att omedelbart stoppa ett beteende som även skadar andra. Det handlar inte så mycket om vård eller behandling.
Tvångsvården är något man tar till med hjälp av Lvu eller Lvm, lagen om vård av unga alternativt missbrukare. Efter den tragiska händelsen med 13-åriga Jasmine som tog sitt liv på ett SiS-hem, så hörs nu krav om särskilda hem för unga med allvarliga psykiska problem.
Att jobba med dessa barn och unga med olika behov och som tvingats samman mot sin vilja och hålls inlåsta är en utmaning. Hot och våld ingår som en del i arbetet.
– Muskelstyrka har en central betydelse, säger Kim Silow som själv hade arbetspass där schemat lagts utifrån kön.
– Det ansågs viktigt att två män och en kvinna jobbade under arbetspassen, oavsett individer. Kvinnorna kunde då stå för känslobiten, prata med killen som mådde dåligt eller plåstra om barnets eksem medan männen kunde stå för den fysiska delen och gränssättandet.
– Det var ett väldigt oreflekterat sätt att jobba på där kvinnorna ofta besatt den teoretiska kunskapen eftersom de var utbildade socionomer och lärare medan männen ofta kom från traditionella arbetarklassyrken eller hade egen erfarenhet, eftersom de kände någon som drogat och var brottslig.
Många kvinnor har nog understrukit att de sysslat med styrketräning för att visa att även de är starka, menar Kim.
– Det fanns ett akademikerförakt bland personalen på golvet. Oavsett så tror jag att det är bra med formell utbildning, eftersom den kan få en medveten om att lyfta blicken för att se hur allt hänger ihop.
– Och det är ett av de roligaste jobb jag haft, där jag mött många olika levnadsöden, säger Kim.
Även synen på de tvångsvårdade präglas i mångt och mycket utifrån kön. Killen som rånat pensionären bör straffas medan tjejen med självskadebeteende bör få vård.
Frågan om SiS-hemmens funktionella arbetsmetoder får kanske belysas i ytterligare en artikel längre fram. Det finns kritiker som hävdar att samhället istället kanske borde fokusera mer på de dysfunktionella familjer och miljöer som barnen växer upp i. I stället för att slita upp barn och låsa in dem på ungdomshem.