Förskolan behöver inte män som ska vara män

Som förälder är det smått rörande de dagar då ens barn glädjestrålande eller bubblande av iver möter sina förskollärare på morgonen. Och när hon ger barnet samma positiva respons i retur. För det är i princip alltid hon, aldrig han. Andelen män bland de svenska förskollärarna har halverats sedan 1983, visar siffror från regeringens utredning om jämställdhet i förskolan.

Saco-basen Anna Ekström lämnade över delegationens betänkande till förskoleminister Lena Hallengren i går. Slutsatsen är att det behövs fler män bland pedagogerna i den svenska förskolan. Föga förvånande, eftersom andelen män bland förskollärarna är 2,3 procent. Förskolläraryrket behöver en mer jämn könsfördelning. Det som är livgivande är att slutsatsen motiveras med att männen inte behövs för att de är män eller för att de ska vara manliga förebilder. Förskolan behöver inte män som ska agera män, utan män som är pedagoger.

I en enkönad miljö är det verkligt svårt, näst intill omöjligt, att motverka stereotypa uppfattningar om könsroller. Männen behövs i förskolan för att visa att det inte bara är kvinnor som kan arbeta inom barnomsorgen och utbilda samhällets yngsta.
Ett stort problem är att många av de män som väl blir förskollärare, förväntas agera som män i förskolemiljön. Kvinnorna bland kollegorna lämnar därför lätt över vissa uppgifter. Männen blir dem som snickrar med barnen, brottas, spelar bollspel eller vad det nu må gälla. Följden blir att pedagogiskt kunniga män och kvinnor illustrerar könsroller på arbetstid. Alltför ofta är det ett under- eller omedvetet agerande, det bara blir så. Det är därför ytterst viktigt att ständigt vara uppmärksam på vilka signaler som sänds till barnen, för de blir aldrig mätta på intryck och ser och tolkar betydligt mer än vad vi anar.

Samtidigt är det viktigt att understryka att det inte är förskolan som är den avgörande instansen för de könsroller som konstrueras i samhället. Könsroller, uppfattningar om vad betraktas som och förväntas vara manligt eller kvinnligt, etableras först i hemmet. De kan förstärkas eller mildras av intryck som förmedlas av andra institutioner i samhället, i skola och arbetsliv. Men uppfattningarna om vad mammor eller pappor ska göra eller inte göra, bygger på hur familjen agerar vid köksbordet, i garaget eller i tvättstugan. Det är där vi framför allt lägger grunden för jämställdheten.