Förskolläraren Marita Björkman och hennes sambo Raimo Munder från Eskilstuna hade sett fram emot en mysig helg i Stockholm. Det var fredag eftermiddag och de hade precis ätit en lättare lunch för att få plats med trerättersmiddagen som var planerad senare på fredagskvällen. För att få tiden att gå gjorde de som de flesta som besöker Stockholm. De strosade på Drottninggatan.
Då hörde de ett högt ljud och Raimo Munder skrek åt henne att springa in i en butik i närheten.
– Jag hann tre, fyra steg sen slogs benen bort under mig. Jag såg något komma flygande över huvudet och trodde det var en bomb och tänkte att nu smäller det. Sedan såg jag att det var en barnkänga. Jag tänkte att det stämmer inte, det kan inte ligga bara en sko här, säger Marita Björkman.
Hon vände sig om och såg skons ägare, en pojke som blödde från huvudet, ligga några meter från henne. Pojken hade flugit ur sin sulky när lastbilen dundrat förbi, åkt rakt på Marita Björkmans ben och fällt henne till marken för att sedan fortsätta in ett av butikernas plexiglas på Drottninggatan. Expressen har tidigare berättat om pojken, som blev skadad men klarade sig, och hans farmor som enligt Sveriges radio fortfarande vårdas på sjukhus.
– Killen flög som en katapult. Tack vare att han flög på Maritas ben så dämpades farten, annars hade han åkt rakt in i plexiglaset. Vi tror att det räddade killens liv, säger Raimo Munder.
Marita Björkmans armbåge krossades i fallet. Först fyra dagar efter terrorattacken, i tisdags kväll, fick hon komma hem från Södersjukhuset till Eskilstuna och nu väntar en tremånaders lång sjukskrivning innan hon kan återgå till arbetet som förskollärare.
Hur hon kom bort från Drottninggatan och in i en butik intill minns hon inte. Men hon minns att sjukhuspersonal kom ut från en klinik i närheten för att hjälpa till.
– När jag ställde mig upp var jag svimfärdig av smärta. Jag fick en stol och satte mig innan jag tuppade av, säger Marita Björkman.
Marita Björkman säger att hon mår ganska bra psykiskt efter attacken. Hon har helt enkelt inte hunnit tänka så mycket på det. Och sjuksköterskorna i Stockholm tog den tid de kunde för att lyssna när hon behövde prata av sig.
– Men Raimo har mått väldigt dåligt. De flesta har ju frågat hur jag mår, säger hon och fortsätter:
– Men det är klart, när man blundar ibland ser man den där lastbilen. Man undrar hur en människa kan vara så grym.