På allmänhetens frågestund, som normalt brukar passera ganska obemärkt förbi på dagordningen, passade flera personer på att ställa frågor till politikerna om situationen för de ensamkommande ungdomarna som fyller 18 år. Medborgarförslaget om att låta ungdomarna stanna i kommunen har, som SN tidigare rapporterat, lämnats in tillsammans med 262 namnunderskrifter.
Stina Berge, engagerad i organisationen Vi står inte ut, och Lotta Blomgren, tidigare integrationsstrateg, var några av dem som ställde frågor. Flera av de berörda ungdomarna var också på plats, liksom familjer som just nu ordnar husrum åt ensamkommande.
Vuxen- och omsorgsnämndens ordförande Ingrid Jerneborg Glimne (M) var dock frånvarande, så kommunalråden fick göra sitt bästa för att svara på frågorna.
‒Vi kommer att titta på det här i en utredning, men de pengar vi fått från staten för 2018 är redan intecknade, sa Johan Rocklind (S).
Personerna bakom förslaget vill alltså att kommunen ska använda statsbidragen för ensamkommande som fyller 18 på effektivare sätt, och nämner bland annat Kisa kommun som ett exempel där privatpersoner som tar sig an en ungdom får drygt 2 000 kronor per månad i stöd.
‒Vi kände oss inte så välkomna. Men de öppnade ändå för andra möjligheter, konstaterade Lotta Blomgren efter frågestunden.
‒Lite humanistisk ryggrad har vi råd att visa, sa Stina Berge.
När medborgarförslaget senare på kvällen skulle skickas vidare till vuxen- och omsorgsnämnden yrkade Carl Werner (MP) på att fullmäktige i stället skulle fatta beslut i frågan längre fram, och fick efter en kort debatt medhåll från majoriteten.
‒Jag tycker att kommunens högsta församling ska ta sitt ansvar och fatta beslut om det här, i synnerhet när vi har sett vilket stort engagemang det finns i den här frågan, sa Carl Werner.
En av namnen på namninsamlingen är Michael Gustafsson (S), samhällsbyggnadsnämndens ordförande.
‒Det är inte mitt nämndområde och jag kan bara uttala mig som privatperson, men jag tycker att det är hemskt vilken situation rikspolitiken har satt kommunerna i. Jag tror kanske inte på några enkla lösningar, men något måste vi göra, säger Gustafsson.