Förtjänar att höras igen
Korsvägar Musik på slott och herresäten WinDuo: Flöjt: Anders Hagberg Kontrabas: Yasuhito Mori Ginestrakvartetten: Violin: Peter Skoog Violin: Michael Nielsen Viola: Jan SvenssonCello: Anna-Stina MühlhäuserSalongen, Nynäs slott
Ett enkelt svar är att det var premiär för en samverkan mellan två improvisationsmusiker från Göteborg och en stråkkvartett från länsmusiken i Halland.
Sådant kan bli allt från himmel till pannkaka. I förrgår hördes nog också ett och annat i samarbetet som kan bli säkrare.
Men det allra mesta var underhållning på hög nivå i ett sommarlätt och mycket omväxlande program.
Och som tur är finns också chansen att höra dessa musiker en gång till i augusti, lördagen den 23 på Ökna. Rekommenderas!
Först och främst måste Anders Hagberg nämnas. I hans spel fanns denna kväll en märklig glöd. Och en fantastisk säkerhet i vad han än tog sig för.
Sopransaxofonen sjöng mjukt och vackert av svenskt vemod i folkmusikvändningar av vallåtar och fäbod, med ekon tyckte jag av lurlåtarna i Hugo Alfvéns Dalarapsodi.
Men den kunde också stegra sig till sällsam styrka i det georgiska stycket, det som påminde så mycket om soundet från Jan Garbareks saxofonspel och Hilliardensemblens sång.
På flöjt var Hagberg än mer mångsidig. Slank ton eller köttigt fet. Growl och klaffsmällar som beatmarkeringar, drillar och perfekt timing ihop med basisten i den tufft riviga egna låten Small Talk.
Vilken showman! Bra nog att höra på skivorna. Men han ska ses och höras direkt!
Frågetecken sätter jag dock för Lars Gullins klassiskt rena ballad Silhouette med så här mycket extratrixande, rentav en omfattande flöjtkadens. Drunknar inte den varsamma musiken i allt detta?
Basist ja. Yasuhito Mori kan inte ha många övermän i konsten att spela svängigt drivande. Tangon blev ett ypperligt exempel på det.
Och tekniken? Lyssna bara på Blues for Al, det täta samspelet med Hagberg och den briljanta uppåtskalan som överraskande slutkläm. Underbart!
Och så hade han hittat en perfekt nivå för diskret högtalarförstärkning av sitt instrument. Inte minsta boomigt, bara klang!
Hans första japaninspirerade låt Kyoto lät denna gång lite uppvärmningsblek, balladen Momo desto vackrare.
Ginestrakvartetten har spelat det mesta som länsmusiker: Beatles och Bellman, balettmusik koreograferad av Efva Lilja och jazz ihop med gitarristen Ewan Svensson Quartet.
I söndags fäste jag mig särskilt vid två saker: passacaglian de spelade över Lars Gullins sista stycke Toka Voka Oka Boka, både skir och skör musik; och det frifräsiga ös de tog fram i tangon.
Så jobbar vi med nyheter