Förtroendekapital
Visst är det så att skattetrycket i vårt land är ett problem, men av alla beskattningar är det inte kyrkans skattetryck som är tyngst, precis. Skillnaden är bara att skatten till kyrkan, eller om vi ska kalla den medlemsavgiften, är frivillig.
En av mina goda vänner har precis kommit tillbaka från ett uppdrag vid den svenska krishanteringsinsatsen i Thailand. Jag pratade som hastigast med honom häromkvällen och samtalet kom naturligtvis att handla om hans erfarenheter som präst i katastrofområdet och hur han upplevt situationen. Det han kunde prata om, vill säga.
Diskussionen blir, av förklarliga skäl, väldigt generell. Inte minst kom det dock att handla om känslan av overklighet över att befinna sig i detta inbjudande, varma semesterparadis och samtidigt hantera de svåra och krävande arbetsuppgifterna.
Svenska kyrkan har haft en framträdande roll och profilstark roll i hjälparbetet efter flodvågen. Det tål att uppmärksammas. Kyrkan må vara skild från staten, men på en del platser i katastrofområdet var en svensk präst det närmaste en statens tjänsteman många av de drabbade kom.
Katastrofhanteringen har haft en tydlig negativ effekt på förtroendet för statens förmåga att reagera. Förtroendet för regeringen har bara börjat att dala. Men kanske är det tvärtom för Svenska kyrkan.
Så jobbar vi med nyheter