Förtrollar med sin humor
StravinskysagorOperan NäktergalenRegi: Gunnel LindblomScenograf, kostym: Charles KorolyKoreografi: Donya FeuerBaletten EldfågelnKoreografi: Alexei RatmanskyScenograf, kostym: Marie í DaliDirigent: Bojan Sudjic
Opera och balett samma kväll är så ovanligt att det faktiskt erbjuder nyhetens behag förutom god omväxling. Och om inte inledningen med operan riktigt får det att tända till, blir balettfinalen desto mer eldfängd och underhållande.
Och så har det blivit en lagom kort kväll för hela familjen, dock inte de minsta barnen, med färgstark musik och lika färggranna effekter från kläder och scenografi i Linus Fellboms sammanhållande, starka ljussättning.
Operan Näktergalen är också något av en raritet. Den bygger på H C Andersens kinesiska saga om den äkta och den mekaniska fågeln.
Musiken kräver en jätte-
orkester i Tjajkovskijs och Rimskys anda men den används ofta sparsmakat klangskimrande à la Debussy; i de två sista scenerna dock mer påträngande av en Stravinsky som då hade skrivit Våroffer.
Uppsättningen betonar kontrasterna mellan näktergalen och naturmänniskorna en enkel fiskare och hans son och det hårt reglerade kejsarhovet, där kung fu-soldater är beredda till våld men också sätter lite välkommen fart på händelserna.
En huvudroll hade i lördags Hovkapellet, en annan Hilde Leidland i titelrollen med godhetens utstrålning och märkligt halsbrytande fågelsång ur strupen.
Vackert och välgjort annars över hela linjen och fantastiskt påkostade kläder à la Sagokina. Men ändå når inte verket upp till samma nivå som Eldfågeln i inspiration.
Teamet för baletten denna gång kommer från Danmark med koreografen Alexei Ratmansky från Bolsjoj och Det Kongelige i København. De har kort sagt gett publiken en god och vacker och begriplig saga i julklapp.
Andra har gjort djuppsykologiska tolkningar av Eldfågeln som individens frigörelse från inre hämningar eller familjens krav.
Ratmansky däremot har helt enkelt valt att följa originalets saga om prinsen i den förtrollade skogen, där han möter eldfågeln och får hjälp att befria de tillfångatagna prinsarna och prinsessorna från den onde trollkarlen.
Och så har han kombinerat klassisk tåspetsdans med mycket mimisk humor och klumpfotadans, i slutet också barfota, när dansarna vackert tagit av sig scenkläderna och möts som civila kärlekspar.
Katariina Laitakari är fågelsnabb i titelrollen, Sebastian Michanek linjeren och romantisk som prins med ståtliga piruetter, Jenny Nilson en stursk tonåring och Brendan Collins en trollkarl som styr sitt flickkollektiv i svart långrock och med magiska händer.
Hovkapellet imponerar i detta intrikata partitur, inte minst alla blåsare, och Bojan Sudjic jäktar inte utan låter det romantiskt klangskimrande få tid att verka.
Så jobbar vi med nyheter