Fotbollen i Sörmland mår inte bra
Fotbollen i Södermanland mår inte bra. Det är inte fråga om någon lindrig höstinfluensa heller. Problemen är allvarligare än så.
Förra året var Katrineholms SK i särklass i Sörmlandsfyran. Jag minns bland annat två gånger 50 på stabila Hargs BK. Men när KSK tog steget upp i trean igen gick det precis som förra gången. Det blev respass direkt. Sörmlands bästa division 4-lag räcker inte alls till när det handlar om förbundsserier.
På damsidan går det bra för Eskilstuna United i division 1 och farmarlaget Slagsta gick upp i tvåan. Sedan är det tomt. Vi har ett helt landskap som bara kan visa upp en enda klubb från division 2 och uppåt. Då ska man ha i minnet att klassen på damfotbollen är sådan att det redan i division 4 dräller av B-lag.
Det brukar heta att vi i alla fall har bredden, men det är numera en sanning med modifikation. Det värsta exemplet: en stor förening som Oxelösunds IK, ensamma i en egen kommun, har den här säsongen inte kunnat slutföra seriespelet med vare sig B-laget eller juniorlaget.
Nyköpings BIS lockar i snitt 335 åskådare till hemmamatcherna i herrtvåan, enligt förbundets statistik. Det är inget fiasko men det är heller ingen succé och går man längre ner i serierna spelas det fotboll inför bara 85 åskådare om man räknar avbytarbänkar och lurviga husdjur.
I Eskilstuna har man i några år drömt om superettan och elitfotboll. Nu har den drömmen kraschlandat och ekonomin är körd i botten. När City insåg att division 2-kontraktet var i omedelbar fara kallade man in ett helt arbetslag med spelare som var för gamla redan för något år sedan. Den tveksamma nödlösningen har funkat någorlunda och det säger egentligen allt om att det var bättre förr.
På bara några år har lokala klubbar som Vrena, Nynäs, Långberg och Nyköpings FC försvunnit från fotbollskartan.
Man kan hålla på nästan hur länge som helst. Fotbollen i Södermanland mår verkligen inte bra.
Det finns några ljuspunkter. Nyköpings BIS ser ut att sluta på fjärde plats i division 2 och det är ett styrkebesked så skönt att snacket om superettan känns som mycket mer än bara snack. Kan sedan Runtuna kvala sig upp i division 3 har vi helt plötsligt en ganska lustig situation i just Nyköpingsområdet. Då är hålet mellan Bissarna och resten tilltäppt. Då finns det naturliga slussningsstationer från gräsrötter till elitsatsning.
När det gäller damfotbollen ser det mer problematiskt ut. Tun var på rätt väg ett tag men det är förtvivlat ont om spelare i klubbarna och spelare över 20 år är sällsynta som snö i maj.
En del av det här får man acceptera. Tiderna förändras. Den svenska idrottssjälen är inte längre dansbandsmusik i raspiga högtalare och en del av den gammaldags romantiken är borta. Fotbollen är inte en självklar fritidssysselsättning i folkhemmet. Men det går fortfarande att göra mycket på vägen mot renodlad, elitinriktad och penningstinn underhållning.
När det gäller damfotbollen är det enkelt. Vi behöver ett bra lag. Se då bortom byatänkandet och den löjliga rivaliteten. Tänk nytt. Starta en renodlad damförening med tight och fräsch organisation. Bli många på träningarna, skaffa egen ekonomi, jobba mot sponsorer. Ha en vision. Skaffa tränare och ledare som brinner för idén och ta några lustfyllda kliv in i framtiden. Gör det attraktivt. Det behöver faktiskt inte stanna vid minimala juniortrupper lite här och var.
Så jobbar vi med nyheter