Fotbollsminnen från längesen...

I fem år spelade de tillsammans i Nyköpings SK:s pojk- och juniorlag.
Vi vann strängt taget allt utom den där DM-finalen mot Hälleforsnäs. Då blev det 04 här på Folkungavallen, säger Hasse Gustavsson och blickar ut över en arena som ser nästan likadan ut nu som då.
Det är ju Sveriges första K-märkta fotbollsarena. Jag tänkte att det skulle passa bra med en återträff just här.
Läktarna är likadana, men planen är bättre nu, säger någon.
Folk stod på järnvägsvallarna och tittade på matcherna, minns en annan.
Och kommer ni ihåg Skomakar-Nisse och gubben Dahl? Var det inte i det hörnet de två alltid stod och sparkade?

Björkarna som planterades ut runt arenan 1923 har vuxit sig så stora att de nu måste plockas bort. Den nya gräsmattan skuggas.
Det är björkar som har sett en hel del fotboll, som till och med har sett Nyköpings SK förlora en DM-final mot Hälleforsnäs 1949.

De flesta i gänget stannade kvar i Nyköping. Någon hamnade i Bålsta, andra i Norrköping, Eskilstuna, Gnesta. Av grabbarna med sidolugg och busig uppsyn blev det charkuterister, järnvägsarbetare, bensinmacksföreståndare. Hasse Gustavsson själv drev ett konditori i 27 år.
Nu följer vi våra barnbarn när de spelar fotboll. Och jag brukar se IFK Nyköping, berättar Hasse, född 1931.
Det gamla kompisgänget som spelade fotboll i stadens sportklubb har varit ganska duktiga på att hålla kontakten. Men när det är återträff och Hasse gamla klippböcker åker fram på Folkungavallens läktare då utgör minnena från längesen det sista lilla kitt som behövs. På bara några minuter ändras jargonen och sammanhållningen växer sig 40-talsstark.

I hörnet på det där straffområdet gjorde Allbäck mål. Han var ju bandyspelare också, det kommer jag ihåg. Förmodligen var det jag som var upphov till målet, skrattar Sten Andersson och minns den där nesliga DM-finalen.
Junior-DM var stort på den tiden. Det skrevs om alla juniormatcher i Södermanlands Nyheter. Det var 500 och tittade på våran final, påpekar Lasse Svensson.
Men det fanns förstås inte så mycket att se och de unga följde de vuxna. Dessutom var det en otrolig klubbkänsla, förklarar Lasse den tidens fantastiska uppslutning.
Han blev själv radskrivare i lokaltidningen lite senare. Han skrev helt enkelt referat och fick betalt per rad.
Einar Janserudvangen var en duktig spelare och honom skrev man om mycket. Det gav bra betalt...

Fotbollsintresset var enormt, minns Eje Landqvist.
Det fanns bara Folkungavallen och Slakthusplan. Det var belamrat från åtta på morgonen till sena kvällen. Det blev så slitet att det bara fanns lite gräs vid kanterna, sedan var det grus.
Vi sprang ut på planen i nummerordning, till tonerna av Sörmlandsmarschen, säger Hasse Gustavsson.
Men Sörmlandsmarschen var det ju du själv som hade beställt, påminner de andra honom.

Gänget var nästan alltid tillsammans. På söndagarna träffades de i Teaterparken och cyklade till Strandstuviken för att bada. På kvällarna gick de till musikaftnar på Hållet.
NK:s musikkår spelade mellan åtta och tio varje tisdag- och fredagkväll.
Eller så spelade kompisgänget minigolf.
Om tio öre per hål. Var vi tolv stycken kunde man vinna en och tjugo per hål.
En krona i veckan samlade ledaren Egon Carlsson in. För pengarna åkte laget till Skåne. Hasse och de andra minns med glädje resorna till Helsingborg, hur de bodde på skolor och spelade matcher mot andra juniorlag. En gång till och med mot Helsingsborgs IF på Olympias B-plan.

Den nyopererade Egon Carlsson kunde tyvärr inte vara med på återföreningen.
Honom hade vi gärna haft med. Han gjorde så mycket för oss, säger Hasse.
Han var som en pappa, fast han inte var mer än fem år äldre än vi andra. Han hade en mellangrå kostym i gabardin och så den där fina cykeln han köpt av Skomakar-Nisse. Jädrar vad fin han var när han kom trampades, berättar en röst på Folkungavallens läktare.
Musikgruppen Torson brukade alltid hävda att det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid, innan dom unga tog vid på gräsplanen hemmavid.
Nyköpings SK:s juniorlag från 1949 är lite inne på den linjen också.
Det är ju ett annat tempo i dag, mycket hårdare och framförallt snabbare. Tyvärr kommer inte det tekniska fram som det gjorde förr för det är ingen som hinner behandla en boll, tycker Hasse Gustavsson.

Resten av gänget börjar pratat om andra skillnader i fotbollen, skillnader som inte rör själva spelet direkt.
Se på alla pojklagsspelare, hur de håller på med alla målgester och sånt där.
Ah, men det är ju show!
Ja, men det får inte gå till överdrift.
Det är andra kronor idag också. Om vi slog Nyköpings AIK, då fick vi fika på Hållet. Något annat var det inte.