Lastkajen som sträcker sig runt det gamla godsmagasinet var fyllt av folk när Gnestaplanket ägde rum för nionde året i rad. På de rödmålade träväggarna hängde fotografier av 22 utställare, en av dem var Malin Jochumsen som ställde ut svartvita bilder på hennes två barn i olika somriga miljöer.
– Jag gillar att fota allt som inte är för mycket arrangerat, säger hon.
Längs med en av kajernas långsidor har en kameraloppis dukats upp. Det är trångt av folk som inspekterar, klämmer och känner på kamerahus och objektiv.
– Det här är en ingenjörskonst, säger Siegfried Hydeholm, samtidigt som han inspekterar en japansk Aires reflex från 50-talet.
De flesta verkar tycka att charmen med de gamla kamerorna är just bygget av dem och vetskapen att de är konstruerade för hand av mekaniker. Siegfried Hydeholm har hela hyllan hemma full av gamla kameror och en av lite nyare modell har han med sig över axeln.
– Jag fotar helst i skogen. Klockan fyra på morgonen sitter jag där och väntar på att något ska hända, säger han.
Men vart kommer alla gamla kameror ifrån?
– Det börjar med att man blir intresserad av fotografering. Sedan köper man en kamera, och sedan en till och så var det något man inte riktigt var nöjd med och sedan står man här, skrattar Ulf Forsberg, en av de som säljer gamla kameror, ljusmätare och annan kamerautrustning.