Fotografisk tidsresa till barndomens Oxelösund
Fotografen Karin Riikonen reste tillbaks till barndomens Oxelösund för att dokumentera livet i en småstad. Nu visas hennes bilder på Konsthallen i Nyköping. Bredvid hänger urblekta färgfotografier från 70-talet. Frågan är: Har det hänt nåt?
Karin Riikonen besvarar själv den fråga hon ställer i titeln till sin nya fotoutställning: Har det hänt nåt?
Svaret är att det har det nog. Men när fotografen Karin Riikonen bestämde sig för att dokumentera vardagslivet i sin gamla barndomsstad Oxelösund var hon inte alls säker på vad hon skulle få se.
Jag åkte ner från Stockholm en vinterdag 2004 och ställde mig i centrum. Det var kallt och eländigt och de enda människorna som kom förbi var pensionärer med rullatorer. Då undrade jag vad jag över huvud taget gjorde där.
Karin började ändå fotografera. Folk, hus och träd. Men upptäckte snart att det var människorna som var intressantast.
Under ett års tid fotograferade hon Oxelösundsbor i alla möjliga åldrar och livssituationer. Killar på skateboard, en stall-tjej med sin älsklingshäst, män på Järnverket, en småbarnspappa hemma i soffan och några tonårstjejer framför skolskåpen.
När jag började fotografera hade jag en ganska tråkig bild av min gamla hemstad. Det har nog de flesta som flyttar från en småstad i tonåren. Men nu har jag fått en helt annan och mycket positivare uppfattning om Oxelösund.
Karin Riikonens utställning är också en slags tidsmaskin. De nytagna svartvita fotografierna hänger sida vid sida med gamla färgbilder från 60- och 70-talen. Färgerna är lite urblekta och bildkvaliteten inte alltid den bästa, men fotografierna blir ändå en nostalgitripp färgad i brunt och orange.
Jag har lånat privata bilder ur olika oxelösundares fotoalbum, berättar Karin.
Genom bilderna får man följa allt från julklappsutdelning med okänd tomte till båtliv och fritidsgårdsdans. Så gott som allt fotograferat på plats i Oxelösund med dåtidens nymodighet instamatic-kameran.
Karin Riikonen, som är född 1965, lämnade själv Oxelösund redan som 18-åring.
Jag flyttade så fort jag kunde. Det låter patetiskt när jag berättar det, men det var faktiskt så att jag jämt hängde på bibblan och genom böckerna insåg jag att det fanns en annan sorts värld.
Att komma tillbaks till barndomsstaden igen efter så många år var lite av en chock
på flera olika sätt.
Jag försökte hitta husen där vi bodde när jag var liten, men de var ju rivna allihopa. Allt är borta. Men Frösängsskolan, som nu blivit Breviksskolan, var sig precis lik. Jag mötte mina gamla mattanter. De var det bästa med hela Oxelösund. De visste vad varenda unge hette och hur vi mådde.
Karin har gått på Nordens Fotoskola och försörjer sig numera som frilansfotograf. Sambon är journalist och tillsammans gör de reportageresor. Nu senast var de i Belgien där Karin fotograferade öl. Nästa projekt är att åka till New York och dokumentera tillvaron på klassiska Diners. Men Karin har också börjat planera för nästa fotoutställning.
När jag höll på att fotografera som bäst i Oxelösund tänkte jag: aldrig mer. Men nu håller jag på att skriva stipendieansökningar till nästa projekt. Jag vill fotografera människor på temat Vad tror du på? och ställa ut bilderna i kyrkor.
Fotnot: Karin Riikonens utställning har vernissage på Konsthallen i Nyköping i morgon, lördag och pågår till 11 juni.
Så jobbar vi med nyheter