Fotrally bygger på Stephen Kings bok Maratonmarschen. Där skjuts de som ger upp. I fotrally blir du bara utslagen. Målet är att gå så länge du orkar, sedan går du lite till, och ännu lite till. Det finns de som går tills inget skinn är kvar på fötterna, har ont överallt, och inte sovit på två dygn. Den som vann i år gick hela 55 timmar. Det är för mig helt ofattbart. Jag härdade ut i 18 timmar och 10 minuter. Det räckte till placering 54 av 106.
Fotrally handlar alltså om att gå. Från Stockholm via Södertälje, Nykvarn, Malmköping, Flen, Katrineholm, Norrköping och vidare. Först i ledet går en funktionär som håller fem kilometer i timmen. Sist i ledet rullar toavagnen som också håller fem kilometer i timmen. Alla deltagare måste hålla sig mellan dessa två. Ledet stannar aldrig. Aldrig någonsin. Behöver du använda toavagnen måste du tjäna ihop tid. Du får en minut för varje timme du gått. Alltså blir det en del flygande besök i dikeskanterna av båda könen. Var sjätte timme går man förbi en depå där den egna väskan ligger. Man tar upp den, fortsätter gå, plockar i och ur det man hinner, ställer ner den, och fortsätter gå. Jämfört med en lång hård vandring i fjällen är det just detta om är den stora skillnaden. I fotrally får du aldrig stanna. Allt du behöver göra, gör du i farten – eller ger upp.
Fotrally kräver mycket mer än vana att gå långt och ha rätt utrustning. Det kräver en mix av järnvilja och galenskap. Jag var beredd att ge upp efter 12 timmar. Men hade satt upp målet 24 timmar, så 12 timmar kändes som ett svek mot mig själv. Det var bara att bita ihop och fortsätta. Vid 16 timmar kom den djupaste svackan. Jag gick sist i ledet och våndades. Skulle jag ge upp eller fortsätta. Tänk bort smärtan. Fortsätt bara. Det går en kort stund. Kanske några sekunder. Ge inte upp Stefan fortsätt. Till sist vann ändå smärtan i mina fötter och jag klev av efter 18 tim och 10 minuter.
Så fort jag klev på brytbussen bestämde jag mig. Det här skall jag göra igen. Nu vet jag vad jag måste förbättra. Val av skor, hur jag ska tejpa tårna, förbereda packningen bättre, träna på strumpbyten i farten, gå fler långa träningspass. I juni 2015 står jag på startlinjen igen. Någon som vill gå med mig?