Lärarprogrammet är ett tredjehandsalternativ för den normalbegåvade studenten. Om studenten har betyg nog att läsa till läkare, väljer hon inte att söka till lärarprogrammet. Om studenten har betygen som krävs för att bli arkitekt, väljer han inte att söka sig till den allmänna grundkursen i pedagogik.
Självklart. Det finns gott om mycket duktiga lärare som verkligen brinner för sitt yrke. Däremot bör studievägledarna nog inte ta för givet att genomsnittsstudenten frivilligt söker sig till ett yrke som ger 25 000 kronor i månaden – om hon eller han kan tjäna 50 000.
Majoriteten väljer att maximera sina möjligheter. Någon som hört talas om marknadsekonomi?
Folkpartiets idoga arbete för att höja statusen på läraryrket börjar således kännas lite ihåligt.
Ambitionen att höja kvaliteten på lärarutbildningarna är inte fel. Även om man kan ifrågasätta behovet av en formell behörighet, framför gedigna ämneskunskaper, är något riktigt illa när Högskoleverket bara ger 10 av 26 lärosäten godkänt för sin lärarutbildning.
Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (FP) förslag att samtliga lärosäten vilka erbjuder lärarutbildning på nytt måste söka examenstillstånd är helt rätt. Däremot bör Krantz känna till vad som verkligen skulle höja statusen på läraryrket – och en sådan reform har lite med lärarutbildningen att göra.
I grund och botten handlar läraryrkets devalvering om lönerna. Och så länge kommunerna inte har resurser att höja lärarlönerna, lär Krantz inte få se särskilt många studenter som hellre pluggar till lärare än läkare.
Kvaliteten i skolan hör ihop med andra prioriteringar. Det går inte att äta skattekakan och ha den kvar. Antingen prioriteras reformer som till exempel jobbskatteavdraget, eller så prioriteras mer resurser till kommunerna. I valet och kvalet har Alliansen redan valt jobbskatteavdraget.
Regeringens prioriteringar är rätt. Däremot får inte Alliansens politik högskolans skarpaste hjärnor att välja en karriär i klassrummet.
FP äter skattekakan och vill ha den kvar
Det finns ingen som inte har någon relation till läraryrket. Oavsett om man har haft bra eller dåliga lärare, är lärarna några av dem som påverkar individen mest, i en ålder i vilken vi är som mest påverkbara.Vem som arbetar som lärare är därmed av största betydelse.Det är ingen hemlighet att läraryrkets status de senaste decennierna har sjunkit likt en sten i vattnet. Läraren var för inte så länge sedan en av samhällets viktigaste och mest självklara auktoriteter. Inte minst gymnasielektorn tillhörde våra mest respekterade yrken.Så är inte längre fallet.
Så jobbar vi med nyheter