Hästhagen i Mariefred ligger på andra sidan E20 på gränsen mot Åker. Att Ylva och Ingemar hamnade just här var en slump. I många år var Kungsholmen i Stockholm deras hemadress och på sommaren ett ställe i Småland, nära Mariannelund.
– Vi ägde en mangårdsbyggnad med flera uthus som vi hade renoverat och lagt ned mycket jobb och kärlek på. Men när det var min tur att gå i pension kände vi att det var nog klokt att tänka framåt och inse att det skulle bli jobbigt att åka 32 mil varje gång vi ville vara på landet. Vi ville ha det lite bekvämare, berättar Ylva.
Smålandsgården såldes och 2013 började de leta efter ett nytt sommarhus som skulle ligga ungefär på 10 till 15 mils avstånd från Stockholm. Efter ett halvårs letande dök torpet Fridhem i Hästhagen upp till försäljning och det fanns ingen tvekan om att köpa.
– Vi hade nog aldrig sökt oss till den här delen av Sörmland om det inte var för att mina föräldrar bodde i Mariefred. När jag var liten hade vi dessutom sommarställe i Stallarholmen, så när vi kom hit så kändes det som om att det var meningen att vi skulle bo här, säger Ylva.
Torpet var redan en året-runt-bostad och utbyggt två gånger, men Ylva och Ingemar ville ha lite mer utrymme. 2014 byggde de därför ut för att få ett nytt och större sovrum och nytt badrum.
– Vi hade två, ibland tre snickare, som jobbade och bodde här under byggtiden. Jag och Ylva fanns med under hela processen och blev deras hantlangare. Det fanns hela tiden många frågor att ta ställning till. En av mina uppgifter blev att byggstäda och åka till återvinningen med allt spill. Det var mycket jobb, men vi hade kul hela tiden, säger Ingemar och Ylva håller med.
– Vi gillar ju att renovera och hålla på med hus, även om vi inte gör allt själva. Men vi vet på vilket sätt vi vill ha det och det är roligt när det händer saker, säger Ylva.
Ett halvår efter att Fridhem blivit deras upptäckte Ingemar och Ylva att de alltmer sällan åkte till lägenheten på Kungsholmen.
– Det fanns ingen anledning att åka in till stan, vad skulle vi göra där när vi hade så fint här? Så vi sålde lägenheten och bodde här under tiden vi renoverade och snickarna bodde i gäststugan, säger Ylva.
Det är en strålande kall vinterdag när vi kommer på besök. Barnbarnet Charlie har sportlov och hälsar på mormor och morfar, bland annat för att få övningsköra för första gången.
– Vi har bara hunnit prova på parkeringen i Läggesta än, säger Ylva.
Tre katter finns också i familjen varav bengalen Koffi pratar högljutt att han minsann också vill vara med på ett hörn. De två andra, som är av rasen burma, är tystare men ändå sociala och nyfikna på oss gäster.
Den ursprungliga delen, själva torpet, renoverades under 2016. För att få en öppen planlösning mellan vardagsrum och kök togs en vägg och en dörr bort och taket höjdes till nock för att få mera rymd i rummen.
På tre av torpets väggar har timret plockats fram och i springorna syns fortfarande mossan som användes som isolering när det byggdes för snart 200 år sedan.
Att råka ut för obehagliga överraskningar när gamla hus ska renoveras är nästan mer regel än undantag. Så blev det också för Ylva och Ingemar.
– Vi var tvungna att bryta upp golvet i kök och vardagsrum. Det visade sig att stockarna, som delvis var murkna, låg direkt på marken och det var ju inte så bra. Där blev i stället en helt ny grund och värmegolv, berättar Ingemar.
I köket finns den gamla vedspisen kvar på samma ställe som den alltid har stått och i vardagsrummet brinner det i kakelugnen. Den ser ut att vara lite kort i rocken i förhållande till takhöjden, men det beror på att torpets tak före renoveringen var mycket lågt.
Eftersom huset är utbyggt i tre omgångar finns det tre olika nivåer och några få trappsteg bilder samman byggnaderna. Den gamla entrén ligger i anslutning till köket men används mest av katterna, för det finns en nyare ingång också i mitten av utbyggnaden. Där möts gästerna av en sprakande täljstenskamin som sprider värme till alla frusna som stiger in genom dörren.
Längst bort i den nyaste delen ligger Ylva och Ingemars sovrum med utgång till trädgården och strax intill det nya badrummet som har ett gammeldags badkar som man kan sitta i och titta ut över trädgården. Och vill man få ännu mer kontakt med naturen är det bara att öppna dörren som finns i badrummet.
– Min önskan är att vi någon gång bygger en badtunna där ute men jag har inte lyckats övertala Ingemar än, säger Ylva.