Från forskning till börsbolag
Det finns pengar att tjäna på kärnkraften, både när det gäller dess uppgång och fall. Studsvik lever på att ta hand om avfallet, och att riva gamla anläggningar. Samtidigt är Studsvik ett högteknologiskt forsknings- och provningsföretag för material och bränsle.
Kärnkraftens vagga, och för den delen barnkammare, stod ute i den sörmländska skärgårdsidyllen.
Verksamheten präglades av en pionjäranda. De som arbetade på Studsvik var stolta här löstes framtidens energiproblem. Men så började motståndet mot atomkraften bli allt starkare. Forskningen kring utveckling av kärnkraft blev mindre intressant för staten.
Efter flera turer kring ägande och inriktning under 80- och 90-talen överläts Studsvik till privata ägare 2001 introducerades bolaget på Stockholmsbörsen.
Verksamheten har ställts om. Men kärnkraften har fått en renässans. De svenska kärnkraftverken renoveras för att hålla ytterligare 30 år, vilket ger Studsvik uppdrag.
Nu jobbar 1 400 i koncernen, de flesta utomlands. Studsvik har dotterbolag i åtta länder.
Nu har vi ungefär 220 anställda här på Studsviksområdet, säger Eva Halldén, vd för Studsvik Nuclear, som är den del av bolaget som huserar på de 85 inhägnade hektaren ute vid Sörmlandskusten.
Verksamheten står på två ben, som innefattar nyutveckling och avveckling.
Avfallshanteringen innebär att skrot med låg eller måttlig radioaktivitet tas om hand. Radioaktiviteten som sitter som en beläggning på ytan tas bort genom blästring, och det radioaktiva dammet samlas ihop i en liten prydlig tunna för slutförvaring hos kunden. Resten, som inte är radioaktivt, smälts ned och återvinns.
Just i dagarna har vi fått en stor order från Tyskland för återvinning av ånggeneratorer. Vi är ensamma i världen om metoden för att ta hand om en så stor pjäs, säger Arne Larsson, chef för avdelningen för avfallshantering i Studsvik.
I och med det tycker vi att vi kan kalla oss marknadsledare, säger Magnus Groth, vd och koncernchef för Studsvik.
Den mest högteknologiska verksamheten bedrivs inom materialteknik.
Vi sysslar med uppdragsforskning, berättar Hans Johansson, chef för Materialteknik.
Här handlar det inte om lågaktivt avfall. Mycket av forskningen går ut på att ta reda på hur material och bränsle uppför sig när det verkligen gäller. Då studeras materialet i en så kallad hot cell, med metertjocka blyväggar som skyddar mot strålning.
Vi har ju lagt ned vår materialprovningsreaktor förra året, men vi samarbetar med Halden i Norge när vi behöver ha prover bestrålade, säger han.
Så jobbar vi med nyheter