Från polis till godishandlare
Det är kul att ha en egen affär och träffa kunder. Jag gillar båda mina jobb, det är roligt att de är omväxlande.
Men det blir långa dagar för Nasser. Först jobbar han heltid som svarvare på Wedholms komponenter, och när han slutar vid fyratiden tar han över kvällspasset i godisbutiken.
Jag jobbar tolv timmar per dag. Men jag försöker att träffa familjen så mycket jag kan. På söndagar är jag alltid ledig.
Nassers fru Taghrid kommer också från Libanon, och henne har han känt sedan han var barn. Men det tog tid innan han friade, det gjorde han först 1993 när han hälsade på i Libanon efter fyra år i Sverige.
Vi trivdes bra tillsammans och tyckte mycket om varandra, så jag frågade om hon ville följa med mig.
Det ville Taghrid, och nu är de gifta. Taghrid tyckte inte att det var svårt att flytta till Sverige eftersom hon redan hade Nasser här. Men för Nasser var det svårare. Som polis i Libanon blev han utsatt för falangister under kriget, och 1989 var han tvungen att fly.
Jag flydde först till Polen sedan vidare till Sverige. Jag var helt ensam och kunde inte språket. Sen fick jag bo på en flyktingförläggning i Flen i över ett år. Där fick vi varken jobba eller lära oss språket.
Nasser fördrev dagarna med att försöka lära sig svenska i böcker han lånade på biblioteket. Men det var svårt att lära sig utan hjälp. I dag kan Nasser i stort sett flytande svenska och känner sig helt svensk.
I början saknade jag ofta mina bröder och min fina hemstad i Libanon. Men nu känner jag mig mer och mer som en gäst där. I Sverige är jag hemma, här har jag min familj och mitt liv.
Så jobbar vi med nyheter