Från soffan in i Sagan
Pappan sålde kanske inte lika många borstar från sitt företag längre, och då bättrade han på humöret från kvartingflaskan i kavajfickan. Då blev han en glad lax, som sjöng och trallade och tog dagen lätt.
Mamman var ofta trött och grälade på de två barnen för att de inte hjälpte till hemma. Och så skulle de om några månader få en söt liten baby till i familjen, ett litet sladdbarn, minsann.
Ty grå var hela familjen: kläderna, möblerna, gardinerna. Och den jättestora soffan behövde de knappt längre, för kronofogden hade tagit widescreen-teven och hemmabio-högtalarna.
Barnen försökte att inte bråka för mycket med varandra, och roade sig ofta med att dansa och hoppa i soffan. Men hungriga var de. Till och med gröt, som annars var blääää, skulle ha åkt ner.
En helt annan gång för längre sedan, levde de två bröderna Grimm nere i Tyskland. De skrev ner sin första version av denna saga. Hans och Greta hette barnen förstås, och gör så än i dag.
Men i den sagan var mamman hu så hemsk. Fattigt hade de det och ingen mat. Men hu, att det var hon som krävde att den snälla pappan skulle lura ut barnen i skogen så de fick dö där.
En psykolog som hette Bruno Bettelheim skulle komma att gilla just detta med sagans hemska förtrollning; barn måste ju göra sig fria från sin mamma och bli självständiga. Men de flesta vuxna ville skydda barnen från det otäcka, så de ändrade och gjorde sagan snällare.
En sådan tant hette Adelheid Wette. Hon tyckte om att roa barn med sånger och små skådespel. Och snart hade hon fått sin bror att skriva musik om Hans och Greta till en hel opera med lyckligt slut.
Broderns namn låter så roligt: Engelbert Humperdinck. Som Pumpernickel ungefär. Men han var ofantligt musikbegåvad och blev både rik och berömd av Hans och Greta. Inte lika mycket som sin store idol Richard Wagner förstås, men hans sagoopera spelades överallt.
Och nu alla barn, just nu i Stockholm på den Kungliga Operan kan ni se hur det går för Hans och Greta. Det blir lite dyrt för hela familjen, men tjata. Om ni kan sitta still och gillar att de inte pratar utan sjunger.
Då får ni se en vithårig farbror med trollspö som får hela orkestern att spela så himmelskt vackert.
Handlingen är flyttad till vår tid, som jag berättade först, så ni känner igen kepsen och gympaskorna på Hans, som är en kaxig lillebrorsa med brun kalufs.
Och Greta är både söt och livlig av sig, modig också minsann. Och så sjunger de jättefint tillsammans. (En hemlis: båda två är tjejer egentligen: Susann Végh och Miah Persson.)
Bli inte rädda bara när soffan som i en film plötslig åker iväg in i en läskig skog med illgröna lianer och otäcka djur överallt. För John Blund och Gryningslärkan vakar över dem. Och när de sover blir det som på födelsekalas med änglar som utklädnadstema.
Men akta er för häxan, för hon är en riktig skräcktant med hatt och handväska. Hon låtsas vara snäll, men trollar och flyger i luften. Riktigt äckligt blir det när hon blir en halvnaken farbror med en stor fabrik för tillverkning av lufttorkad skinka.
Pang säger det också jättestarkt, och då kommer det lyckliga slutet med hela familjen i soffan igen. Tacksamma och glada sjunger de en psalm: När vi är i högsta nöd, ger oss Gud sin hand till stöd.
Ni har sedan mycket att fundera på tillsammans med en vuxen. För det här är en riktig Saga.
Så jobbar vi med nyheter