Michael Lönnqvist, regissören bakom det hela, är en av dem.
– Jag har känt till namnen innan, men inte lyssnat på musiken. Den världen har öppnats för mig i och med det här, säger han.
Michael Lönnqvist har varit med i Tullgarnssällskapet sedan det bildades 2001. Hans mamma, Britt Lönnqvist, var en av tre grundare och är alltjämt sällskapets konstnärliga ledare.
De andra två grundarna hette Per Morberg och Torbjörn Palm. Den förstnämnde är nu i första hand upptagen av skådespeleri och mat, den sistnämnde av att spela klarinett i Järfälla symfoniorkester.
Nu är han tillbaka på Tullgarn för ett gästspel. Med sig har han sin son, Fritiof Palm, och ett gäng musiker från Järfälla som i det här sammanhanget kallar sig Tullgarns serenadorkester.
Frida Kollberg och Emil Lundqvist är solister.
– Vi har länge velat göra den här konserten länge, och nu blev det äntligen av. Även om "Iskalla kårar" gått jättebra så vill man förändra och förnya lite, säger Britt Lönnqvist.
Scenen är borggården på baksidan av slottet. Aktörerna och musikerna står på en gräsplätt, publiken sitter på en annan, och det för stunden lugna havet bildar fond åt alltsammans.
Total 19 stycken framförs.
– Från början var det tänkt som en renodlad konsert, men i och med att vi befinner oss i den här fantastiska miljön vid slottet ville jag gärna ha dans i full mundering. Sedan växte det därifrån, säger Michael Lönnqvist.
Full mundering innebär i det här fallet 1700-talskostym. Århundradet är något av Tullgarnssällskapets specialitet, detta eftersom det var då slottet hade sin storhetstid.
Det är på lördag och söndag, 9-10 augusti, som teaterkonserten spelas. Ramberättelsen utspelar sig samma datum år 1792.
– Det är som en fest på slottet där dansen och musiken ramas in av historian kring slottet, förklarar Michael Lönnqvist.
För berättandet står Britt Lönnqvist. Hon var den som ledde publiken genom parken under "Iskalla kårar", och som nu tar sig an ett antal mindre skräckinjagande episoder ur Tullgarns historia.
Mordet på Gustav den tredje, som ju skedde den 19 mars samma år, passerar i och för sig revy.
– Det här sällskapet var vänner till Gustav den tredje, så de sörjer honom, säger Britt Lönnqvist.
Själv kan hon Tullgarns historia på sina fem fingrar. Hon var här som barn, eftersom hennes morfar jobbade här, och återvände som vuxen. Ett tag jobbade hon som guide på slottet.
– Tullgarn passar mig, kan man säga. Det är så otroligt vackert, och det är en plats dit folk har sökt sig för att få frid i själen, inte för att utöva maktspel. Man blir lugn när man kommer hit, säger hon.
Amanda Berger Kettners fiolspel gör sitt till. Frida Kollbergs och Emil Lundqvists sång också.