Från Stigtomta till Tokyo på 10 år
I år firar bandet Hell on Wheels tioårsjubileum. Mycket har hänt sedan den där första spelningen i Stigtomta på nyårsafton kvällen mot 1995.
Platsen är IOGT/NTO-gården i Stigtomta strax utanför Nyköping. Rickard Lindgren, Åsa Sohlberg och Johan Risberg gör sig klara för sin första spelning tillsammans i sitt nystartade band Hell on Wheels. Någon i publiken lovade att äta upp sina skor om bandet inte fått skivkontrakt inom ett halvår.
Så fort gick det inte. Det tog väl ungefär fem år innan vi fick det, säger Åsa Sohlberg, basist i bandet.
Nu har bandet både kontrakt och, om Stigtomtaborna ursäktar, spelningar på aningen coolare ställen. Bara i år har Hell on Wheelsarna varit i Brasilien, Japan, Holland, USA, Lettland och Danmark. Och nästa vecka är det dags att åka västerut igen. Denna gång för två spelningar i New York. En ordnad av Export Music Sweden i syfte att visa upp svenskt musikliv.
Vad är den stora skillnaden mellan den första spelningen för tio år sedan och den i Tokyo i år?
Ja vi var ju inte sådär jättebra i början utan ganska ruttna egentligen. Vi har bättre låtar nu, vi kan spela och så har vi bättre kläder. I början hade vi jättefula kläder med glittertema som nog slog alla rekord på nyårsafton, säger Åsa Sohlberg.
Bandets senaste platta Oh my god! What have I done? uppmärksammades ganska rejält när den släpptes och singeln Its wrong being a boy får väl sägas vara deras största framgång hittills. Men den stora massan har inte riktigt hittat gruppen ännu.
Vi vill ju att så många som möjligt ska upptäcka oss men för det sätter vi oss inte ned och försöker skriva en jättehit. Då tror jag att man är väldigt fel ute, säger Åsa Sohlberg.
Hell on Wheels håller just nu på att förbereda för nästa skiva. Inspelningarna hoppas de dra igång i december för att ha plattan klar till försäljning i februari.
Om förra var svår att placera mellan rock och pop så blir den nya helt klart pop. Det känns som den blir varm och inbjudande, säger Åsa Sohlberg.
Så jobbar vi med nyheter