Från struktur till frihet

Olle Anderson är i grunden ingenjör och har arbetat sig upp från farsans snickerigolv där han började jobba extra som tonåring. Då hatade han maskiner, men eftersom ingenjör var ett bra och riktigt jobb, utbildade han sig till det.
Efter ett antal år så började Olle Anderson allt mer glida in på inredningsarkitektbiten och har designat allt från soffor och skåp till lampor. Han har fått utmärkelsen Utmärkt svensk form 19 gånger. Mycket av det som Olle Anderson har gjort handlar om social design, att använda sina kunskaper inom design i arbeten som inte får mycket utrymme i fina magasin, men som gagnar marginaliserade grupper, till exempel synskadade eller rörelsehindrade.
Glädjen och humorn är viktiga delar som drivkraft för mig och jag måste säga att jag har haft mycket roligt. Det motsätter inte att det finns ett allvar, det ena utesluter inte det andra. Livet är ju både glädje och sorg och återspeglas i det man gör, säger Olle Anderson.

Olle Anderson började med sitt social design-arbete på 70-talet och har bland annat jobbat med olika miljöprojekt. Ett exempel på detta är den utmärkelse, Design for all award, som Olle Anderson instiftade som ordförande i IFI (International federation of Interior architechts). Det första priset delades ut för två år sedan till två kvinnliga arkitekter i Brasilien. Deras projekt gick ut på att barn fick plantera träd och ta hand om plantorna efter det. Projektet växte och kvinnorna bjöds in att delta på en stor kongress i Indien.
De var väldigt rörda och glada över att få priset. När jag ringde, en man från Sverige, trodde de att det bara handlade om ett lokalt pris, men det är ju över hela världen. Jag har fortfarande kontakt med dem och en stående inbjudan att komma och hälsa på.
Olle Anderson har alltid hållit på och tecknat små gubbar och figurer och under intervjun hinner han med att skissa ett helt papper fullt av små figurer. Han visar upp en anteckningsbok som fyllts på under tågresan till Nyköping. Skissandet är viktigt och idéerna finns alltid på lut. Inspirationen kommer från alla resorna.
Jag har fått se så mycket. Färgerna i Indien, musiken och människokärleken i Afrika, pulsen i New York, toleransen i Brasilien? Allt det har jag med mig. Naturen är viktig för mig. Jag tycker om att titta på naturen, att se växandet. Mina kollegor säger att jag ser saker som ingen annan ser.

Det senaste stora intresset är glaset. Olle Anderson tillbringar mycket tid nere på Pukebergs glasbruk i Småland för att ta fram figurer och bruksföremål där han skissar med gravyrinstrumenten.
Glaset har jag hittat genom ljuset. Jag har ju arbetat mycket med glaskomponenter genom mina lampor och har skrivit och undervisat om fenomenet ljus. Glaset, ljuset och tecknandet går ihop i mina skålar och fat.

Olle Anderson har gått från ingenjör till inredningsarkitekt till formgivare och sedan till den fria konsten. Han har gått mot en upplösning av strukturen och tycker om den friheten och att inte binda upp sig i olika projekt. Nu trivs han väldigt bra med att umgås med barnbarnen, hitta på leksaker och leta i möjlighetslådan där han sparar gamla saker som kanske kan användas till något i framtiden.
Jag har inget drömprojekt, jag tycker att jag har fått göra så himla mycket. Nu känns det som att det viktigaste är att jag själv och de i min närhet får vara friska. Det kan låta banalt, men det är enkelt och viktigt.