Den 23 oktober 1991 kliver fyra killar upp på något som i bästa fall kan kallas en scen vid California State University i norra Los Angeles. Det är deras första offentliga spelning. Det är dagsljus och i bakgrunden, vid några billiga parasoller, sitter människor och pratar.
En kamera, troligtvis med VHS-kassett, han tycker att det är rasisistiskt, främlingsfientligt och dessutom har det en brutal historia ¬– som slaveriet, atombomben och vietnamkriget. Det får publiken snart veta med besked – men under introt står han lugnt och väntar.
Extra intensiv blir spelningen efter lite drygt 16 minuter då sångaren ”retar sig” - för att uttrycka mig milt - på propaganda och tycker att de som bugar för flaggan ”gotta bullet in ya head”.
Men hoppsan vad politisk krönikören blev nu då, han ska ju vara neutral, kanske du tänker.
Du kan vara lugn, det är jag, för det här är ingen politisk text om USA.
Men däremot har jag inga problem att skriva om propaganda, speciellt främlingsfientlig som sprids innan och kommer spridas efter valet. Vi journalister pratar ofta om det, eftersom den kan verka ”som en kula i huvudet” på oss.
Men hur gick det för killarna i bandet som vill verka för rättvisa och jämställdhet?
Öppningslåten på deras första konsert har numera 217 miljoner lyssningar på Spotify.