Fredriksson måste inte alls få sparken

Å andra sidan: Bissarna kan ju vara undantaget som bekräftar regeln. Och vem vet möjligen hade även målskillnaden varit en katastrof om laget spelat i gula eller blå tröjor.
Det är mycket som gått snett för Bissarna i vår och den här starten behövde inte en ung och lite oprövad tränare som Stefan Fredriksson.
Det finns orsaker till kräftgången och Stefan Fredriksson är faktiskt en av dem.
Inte så att jag tycker han ska få sparken. Jag börjar bli uppriktigt less på dessa röster som höjs så fort en spelare slår två passnignar i rad fel. Det måste finnas lite rim och reson. Ett lag måste få ha sina kriser, det kan till och med vara en viktig del på vägen mot framgång.
Nyköpings Hockey i höstas är väl ett tydligt och skönt exempel på det.
Stefan Fredriksson själv behöver egentligen inte ha någon del i att han är en stor del av problemet.

Det är mest bara det att han är ny i en klubb som har gått igenom stora förändringar på några korta säsonger.
Fyra spelare (Christer Gustavsson, Haisem Ismail, Magnus Söderström och Ola Pettersson) är kvar från det fantastiska lag som vann division 3 hösten 2003.
Det har kommit mängder med spelare från alla håll och kanter. Det har varit klubbchefer och nya konstgräsplaner och tränarbyten och ekonomiska bekymmer och ett nytt sätt att spela och nya djärva målsättningar och fullt fokus på framtiden.
Jag tror det har blivit för mycket nytt. Laget kämpar just nu för att hitta sin identitet.
Jag tror dessutom att en del av lagets själ försvann med Andreas Sandberg. Tänk när AIK tappade Krister Nordin, när Kim Källström försvann från Djurgården eller när Örgryte sa tack och hej till Magnus Källander. Pådrivare är så mycket mer än bara fotbollsspelare och ersätts inte i en handvändning.
Konstgräset kan vara en annan orsak.
Nästa år är det frågan om inte Bissarna ska ge sig ut på en ler-åker och spela de två sista veckorna innan seriepremiären om inte annat för den mentala effekten när det väl är dags för seriespel.

Alla som drömde om superettan kan glömma det med en gång. Den hästen har gått hädan och är inte längre spelbar.
Men jag tänker inte börja skrika på förändringar än. En ny förlust borta mot Bollstanäs i morgon och den stora krisen är ett faktum, men den nya ettan kommer fortfarande att finnas inom räckhåll. Det finns trots allt ljuspunkter och hopp och rimligen borde tiden tala för ett lag som är så pass späckat med fotbollstalang som Bissarna faktiskt är.
Roligast och inte så lite talande på just det här ämnet är att det är det hemvävda som funkat genomgående bäst så här långt.
Kanske behöver allt det nya ytterligare någon vecka för att sätta sig. Bissarna är i alla fall bekanta med situationen sedan förra krisen för något år sedan, när Caj Hjelm tagit över som tränare och laget var på väg ur trean.

Chock i veckan: Koffein ska dopningsklassas och jag inser direkt att den här tidningens korpfotbollslag är illa ute. Sen läser jag att det krävs tolv koppar kaffe för att koffeinet ska ha någon effekt och ge utslag på proverna. Det är en normal dagskonsumtion för oss murvlar, utom just på matchdagar. Vem stjälper i sig tolv koppar och ger sig ut och springer? För mig går gränsen vid åtta, nio och sedan räcker det med vibrationerna från en telefonsignal för att jag ska få hjärtklappning.