Efter Håll Sverige Rent-dagen lovade jag att bli en skräpplockare. Detta sedan jag upptäckt
1) hur jäkla många papperskorgar det faktiskt finns
2) hur många drullar det finns, som dräller skräp än här, än där.
Till min glädje hörde flera vänner och läsare av sig med glada hejarop.
En Gnestabo undrar vilka "ärthjärnor" som plockar upp efter sina hundar, och sedan slänger plastpåsarna i naturen?
En annan läsare intresserar sig för fimpar, och tipsar om fickaskkoppar. Bra tips – samtidigt blir jag förbannad. Ska man behöva tipsa om självklarheter? Med dagens kunskap om miljö och kretslopp, borde väl INGEN kasta minsta fimp på marken!!!
En Trosadam kan, i likhet med mig, inte låta bli att plocka upp burkar och plastförpackningar. Vid en busshållplats kan hon ibland plocka 15-20 fimpar – trots att papperskorg finns precis där.
"Jag känner att jag drar mitt strå till stacken och försöker minska nedskräpningen, men jag jobbar i motvind!" skriver damen.
Jag känner likadant. Och jag kan inte låta bli att undra vem som kastar stora takeawaykaffemuggar på trottoarer och gräsmattor? Eller femtielva våtservetter? Eller hela pizzakartonger, med en massa äckligt mög i?
Och VEM låter mjuka små hundtassar skäras sönder av krossat glas???
Jag fortsätter mitt plockande, om än i liten skala. Och nu vet jag att vi är fler som envisas med att ibland plocka upp efter andra. Det gör mig glad – häng på, vetja!