Så var det höst igen. Och det ska tjatas om inredningstrender hit och dit. Nyss läste jag på nätet att det finns "fem hösttrender 2018 att hålla reda på", och att det är "dags att uppdatera hemmet". Tydligen ska jag skapa höstmys också. Gärna med en massa svindyra kuddar och allsköns duttelidutt. En vildvuxen och skitbökig monstera à la 80-tal ska tydligen stå i något hörn också.
Jaja, jag VET att jag får ha det precis som jag vill hemma hos mig. Jag behöver inte ta del av reklamens lockelser. Ändå retar jag mig.
När började irritationen krypa? Jag tror att det var när ALLA skulle ha TVÅ orkidéer i TVÅ höga krukor i sina fönster.
Visst var det fint. Absolut. Men efter att ha betraktat typ 11 147 likadana orkidéfönster efter varandra, kändes det skrattretande.
Sedan kom skyltarna. Ni vet, de där som det stod "KÖK" på. Som om man inte fattade i vilket rum man befann sig, trots att spis, kyl och mikro stod precis framför näsan.
Ibland har jag undrat om jag är knäpp som har en rödluvad jultomte stående i vår entré året om. Varför tar jag inte bort den när julen är över?
Jag vet faktiskt inte. Men ibland tror jag att det bor en liten rebellisk jävel i mig, som vill göra tvärtom bara-för-att.
En ilsket fräsande figur, som vägrar att köpa, ändra och puttinutta höst, vår, jul, påsk eller whatever bara för att någon annan tycker att jag ska.
Jag erkänner. Det hela gränsar till fånighet.
Men jag vill vara nöjd med det jag har. Inte låta försåtliga formuleringar smyga sig in i min själ, och lura den att vilja ha mer.
Jag tänker köpa jätte, jättemånga blomsterfrön för mina pengar. Och ganska mycket godis.
Bara så att ni vet.