Fredshoppet minskar

Likudledaren Ariel Sharons framgångar i det israeliska valet visar att hans hårdföra linje har ett stöd bland väljarna vilket inte öppnar några nya dörrar till ett mer konstruktivt förhandlingsklimat. Den palestinska myndighetens företrädare är lika hätskt inställda till Sharon som Sharon själv är till Yassir Arafats ledarskap. Bristen på förhandlingsinitiativ från någondera sidan är uppenbar. Utsikterna för fredsprocessen är därför lika dystra som tidigare.
Budskapet från de israeliska väljarna gav ett ordentligt underkänt till Arbetarpartiet, där nye partiledaren Amram Mitzna misslyckats med att övertyga väljarna om sin linje som utlovade omedelbara fredsförhandlingar. Det kan också tolkas som att väljarna inte ser en trovärdig motpart i det palestinska ledarskapet och därför söker sig till Ariel Sharons mer hårdföra budskap om säkerhet först, möjligen förhandlingar sedan.

Den parlamentatiska situationen ser besvärlig ut. Med Arbetarpartiets tydliga nej till regeringskoalition verkar den enda dörr som står öppen för Sharon vara den åt höger till de ultraortodoxa partierna och extremhögern. Det vore en allians som polariserar politiken och försvårar fredssträvandena.
En dylik regeringskoalition skulle dessutom skarpt ogillas av USA, vars stöd är oumbärligt för landet. Möjligen är det upplagt för ännu ett nyval i Israel, som i konfliktens spår lider av en djup ekonomisk kris.
Vägen till förbättrat välstånd går parallellt med vägen till fred. Säkerställandet av två suveräna stater, Israel och Palestina, måste göras via förhandlingsbordet. Genom förhandlingar där båda sidor är villiga till tydliga eftergifter för fredens skull. Men då krävs också ett starkare engagemang från USA:s sida för att på allvar bryta det rådande mönstret, vars utmärkande drag är terror, våld och lidande.