Freivalds tafatta försök att blanda bort korten

Fallet med de avvisade egypterna är en ytterst pinsam affär för den socialdemokratiska regeringen. Men den har också en allvarlig inverkan på Sveriges anseende i omvärlden. Det sistnämnda är förödande, eftersom det underminerar Sveriges möjligheter att rikta tung och berättigad kritik mot länder som blundar för tortyr eller sanktionerar den.

I stället för att lägga sig platt och erkänna misstagen och felbedömningarna har regeringen försökt sig på en strategisk reträtt. Nya uppgifter har successivt sipprat ut. Därför har ärendet alltmer kringgärdats av obesvarade frågor och flortunna förklaringar. Det är inte märkligt om allt fler undrar om där finns ytterligare hundar begravda.

De senaste uppgifterna är anmärkningsvärda. Av hänsyn till relationerna med Egypten höll Sverige inne med avgörande uppgifter inför FN:s tortyrkommitté, uppgifter om att de avvisade egyptierna utsatts för tortyr efter avvisningen. Ett anmärkningsvärt agerande för en rättsstat. Just därför är det viktigt att reda ut exakt vad som skett och då visa på hur detta agerande motiverades.

Lika anmärkningsvärd är utrikesminister Laila Freivalds uppenbara ovilja att sätta sig in i detaljerna om vad som verkligen hände. Hon vill bara tala om vad hon gör nu i ärendet inte vad som gjorts. Men då och nu hänger ju ihop, även i utrikesfrågor. Att utrikesministern inte bemödar sig med att ta reda på tillräckligt med fakta, ger intrycket av ett tafatt försök att komma undan. Det är samma regering då som nu och, jodå, samma parti, bara andra ministrar.

Moderaternas Fredrik Reinfeldt och centerns Maud Olofsson vill kalla in Utrikesnämnden och en gång för alla bringa klarhet i turerna kring såväl avvisning som rapporterna om systematisk tortyr. Hur ärendet med de terroristmisstänkta egyptierna hanterats och vilka överväganden som gjorts, är inte en exklusiv fråga för den socialdemokratiska regeringen. Med alla kort på bordet har samtliga partier inte minst underlag för en god riksdagsdebatt.

Det handlar, märkväl, inte om huruvida de avvisade egyptierna är skyldiga till terrorism eller inte, utan om hur deras ärende hanterats. Sverige ska aldrig kunna bli en fristad för terrorister. Vårt land ska tydligt och klart agera mot den internationella terrorismen, men det ska göras på rättsstatens grund. Varför Sverige misslyckades i den hanteringen, eller tummade på rättsstatens principer, är något som väljarna förtjänar ett svar på.