Frida Björkroth ursäktar sig när hon öppnar ytterdörren till det nybyggda radhuset, där hon bor med sina föräldrar. Hon är förkyld. Det blev hon snart efter hemkomsten från Belize.
– I Belize var det varmt både i luften och i vattnet. På väg hem därifrån stannade jag några dagar i New York, där var det regnigt och kyligt.
I Nyköping väntade vår och ledighet. I väntan på sommarjobbet hinner Frida reflektera över sin tid som volontär, klippa ihop filmer som hon publicerar på Youtube och chatta med nyfunna vänner.
Att Frida reste som volontär till världens näst största korallrev var inte en tillfällighet.
– Jag har alltid tyckt om att vara under vattnet och visste tidigt vad jag ville bli.
För två år sedan fick Frida ett prova-på-dyk i present. Efter dyket var hon ännu mer övertygad om sitt framtida yrkesval.
– Dyket gav mig en adrenalinkick, när jag kom upp till ytan skakade jag. Det var helt otroligt att kunna andas under vattnet!
På gymnasiet läste Frida det naturvetenskapliga programmet på Nyköpings Enskilda. I juni förra året tog hon studenten och såg fram emot ett sabbatsår. I höstas tog hon dykcertifikat – först open water, sedan advanced.
Frida kände stor lust att tjänstgöra som volontär.
– Jag ville inte bara resa för nöjes skull. Jag ville göra nytta också.
Hon ville få använda sina spanska- och dykkunskaper och hittade via internet Blue Ventures.
– De har inga krav på förkunskaper, men kändes seriösa.
Frida betalade 20000 kronor för sex veckor i Belize, där ett stort barriärrev löper utanför den 280 kilometer långa kustlinjen. Först bodde hon i en familj i en by, sedan på en camp tillsammans med marinbiologer och andra volontärer. Frida gjorde 35 dyk, hjälpte till att studera och samla information om barriärrevet.
– Bästa dyket hade jag vid Rocky Point ‧- där korallrev möter land och vattnet är väldigt klart - där en jättestor sköldpadda simmade emot mig.
Fridas vistelse i Belize gav mersmak. I höst flyttar hon till Göteborg, där hon ska studera marinvetenskap vid Göteborgs universitet.
– Många av mina vänner vet fortfarande inte vad de vill bli. Jag har länge vetat och det är jag så tacksam för!