Att det inte ska vara olagligt att inneha teckningar på fantasifigurer som har sex är uppenbart för de flesta. Lyckligtvis är även Högsta domstolen av samma åsikt, och i går friade domstolen den åtalade i det så kallade mangamålet. Serieexperten och översättaren Simon Lundström slipper straff för barnpornografibrott med motiveringen att teckningarna är alldeles för verklighetsfrånvända.
Barnrättsorganisationerna Rädda Barnen och Ecpat tycker inte att polisen ska fokusera på tecknade övergrepp, resurserna ska gå till att utreda och förebygga brott mot riktiga barn. Och det är inte rättvist att offer jämförs med tecknade figurer, säger Björn Sellström som leder Rikskriminalpolisens arbete mot barnporr (SR Ekot 15/6).
Men i dag är det förbjudet att inneha verklighetstrogna teckningar av sex med barn. Gränsdragningen är svår, men trots gårdagens dom vill HD inte ändra på principen. Samtidigt bedöms en av bilderna föreställa ett verkligt barn vilket ska ge en fällande dom. Men Lundström frias på grund av att han jobbar med att granska och översätta japanska serier.
HD:s dom skapar fler frågetecken än den rätar ut. Ska serievetare lyda under särskilda lagar, och var dras gränsen mellan fantasi och verklighet? Det är krux som inte heller justitieminister Beatrice Ask (M) har en lösning på.
Tingsrätt och hovrätt har i sina fällande domar menat att barn är en särskilt utsatt grupp som bör värnas. Det är sant. Men uttryck för fantasier får inte förbjudas, hur obehagliga de än är. Även verklighetstrogna teckningar av barnpornografi bör vara tillåtna – så länge de inte skildrar något som har hänt på riktigt.
Det smärtar. Men allt annat är ovärdigt ett demokratiskt samhälle, tanke- och yttrandefriheten får aldrig äventyras.
Under historiens gång har den provocerande konsten varit fundamental för människans utveckling som kulturvarelse. Det som upprör utmanar våra tankemönster och tvingar oss att ifrågasätta våra värderingar.
Fantasier får aldrig bli kriminella. I annat fall står den mänskliga intellektualismen och kreativiteten på spel. Då räcker inte ens apparaterna i George Orwells 1984-samhälle till för att hålla medborgarna i schack.