Frivillig utlandsplikt

!Det allmänna i värnplikten betyder idag att cirka var tredje ung man per årskull tas ut. Denna värnpliktslösning, inte allmän utan selektiv plikt, står idag som alternativet till en regelrätt yrkesarmé. Värnpliktsarmén anses ge bredare kompetens i förbanden än frivilligsystemet. Konsten är att få ihop försvarsmaktens behov rekrytering till utlandstjänst med det faktum att de som gör lumpen kallas in via pliktlagen och inte av fri vilja.

Överbefälhavaren vill att alla som ska göra värnplikten också ska vara redo att delta i utlandsuppdrag. Pliktverket hävdar dock att pliktlagen säger att svenska soldater ska värna svensk integritet. Därmed kan man, om vi tolkar verket rätt, inte kräva att värnpliktsutbildade är redo att utföra uppdrag utomlands. Trots att detta är försvarets mest tydliga rekryteringsbehov. Det är en besvärlig knut som behöver lösas.

Integritetsargumentet framstår som svagt. Svensk integritet är idag förknippad med allehanda händelser utanför den gamla nationens gränser. I globaliseringens tidevarv lär denna koppling enbart bli starkare. Vi tar aktiv del av freds- och frihandelsprojektet EU och vi bejakar gemensamma militära fredsprojekt under FN-flagg. Våra säkerhetsintressen är intimt förknippade med andra likasinnades.
Däremot måste de unga män och kvinnor som tas ut finna att plikt ger lön för mödan. Att försvarets militärutbildning går ut på att förbereda särskilt för kommande utlandsinsatser är, sett till behoven, rimligt.
Med ÖB:s förslag skulle den selektiva värnplikten bli mer frivillig. Alternativet är en starkare betoning av plikten och då är frivilligheten att föredra. Utlandsuppdrag medför att individen utsätts för möjlig livsfara, ett deltagande måste då ge ett stort mervärde för framtiden. Inte bara ifråga om pengar utan också om tillräckligt gynnsamma meriter i det civila samhällets ögon.