Full fart på fifflandet
En musikal som blir en långkörare. Många teatrar satsar på det just nu. Och varför inte, nu när hösten hotar att mörka ner våra dagar.
Göteborg kommer med Kiss Me Kate och Malmö med South Pacific.
Också Norrköping storsatsar med premiär i lördags på den 55 år gamla klassikern Guys and Dolls.
Här i Nyköping visade Nymos för några år sedan sin version, och blev ni sugna då är Norrköping värt en resa.
Änglar på Broadway har den kallats här i Sverige, och det är en renodlad storstadsmusikal om ett gäng småfifflare, som lever på vadslagning och tärningsspel, och om flickorna på nöjeslokalen Hotbox.
Fattiga och syndare finns det alltså gott om, men den lilla gruppen från Frälsningsarmén har ett svårt distrikt, tills musikalen sätter igång och berättar sin fartfyllt romantiska saga.
Det mesta lyckades hur bra som helst i Norrköping, och det blev en underhållande kväll med härliga skratt, bra sång, fart på dansen och melodiös och svängigt jazzig musik.
Flott lät det om orkestern, där man satsat på blåsare, bas och trummor och gjorde resten med syntar.
Scenografin är påkostad och kläderna färggrant snitsiga i amerikansk mellankrigsstil.
Regin har betonat storyns farsartade sidor och håller högt tempo. Dock tog det ett tag innan alltihop i de första scenerna blev något annat än teater, hur fiffigt upplagt det än var.
Och ibland verkar storyn i dag mer än lovligt osannolik. Mellanspelet på Cuba ser dessutom först buskistöntigt ut med alla cigarrer och lösmustascher. Men snart bara måste man skratta åt hur dråpligt festen urartar.
Ensemblen är stor och glädjande jämn med flera gäster och många dubbelroller.
Affischnamnet i Norrköping är Petra Nielsen, och hennes våpiga Adelaide är en dumfiffig tjej, som Marilyn Monroe och Yvonne Lombard samtidigt, komisk till tårar i förkylningssången men fräsande som en ilsken katt när hon efter ett dussin år ännu inte fått sin karl till prästen.
Mot henne gör Jesper Barkselius en flott glidartyp som alltid klarar sig ur knipan.
Nästan.
Linda Söderholm och Mats Huddén gör det reko kärleksparet så att tankarna ibland går till Sickan Carlsson och Hasse Ekman.
Ni vet glitter mot småironisk glimt.
Men hon blir den intressantare av de två när hela hennes liv blir kaos, medan hans roll verkar upplagd för tystlåten man, skarp som Humphrey Bogart, kanske lite för gammal.
Nämnas måste också Claës Weinar som galant sjunger sig till en showstopper och alltid bildar en härligt lättrörlig trio ihop med Jörgen Mulligan och Mattias Carlsson.
Så jobbar vi med nyheter