Fullbokad sjuttioåring ser fram och tillbaka

Gnesta var en gång mindre än Björnlunda, men sedan kom järnvägen och centralorten växte. Under Görans uppväxt fanns i kvarteret Marieström många pilsnergubbar, dragspelare och busande små barn. Ungdomarna jobbade ofta som springsjasar – sprang med skubb som det hette – i dag ägnar de ofta sin tid åt dator och tv-spel. Kvällar som för femtio år sedan kändes trygga, då alla kände alla, kan
i dag skapa rädsla.
Tiderna har förändrats, på gott och ont. Som ledare för studiecirkeln ”Gnesta förr och nu”, om samhällets historia, reflekterar Göran mycket över hur det var och hur det har blivit.
– Förr fick man en käpp med silverkrycka när man fyllde 50 år. I dag är det i stället gps, mobiltelefon eller dator som gäller, funderar han.
Varje vinter åker Göran skidor i Alperna med några kompisar, bridge sysselsätter timmar varje vecka, utanför huset står en glänsande glidarhoj och i hamnen nära huset guppar en båt.
Plötsligt avslöjar dock Göran att den solbrända, fräscha ytan ändå döljer ett visst åldrande.
– Man är äldre, litar inte fullt ut på sitt minne. Förr hade jag allt i huvudet, vartenda kundmöte, men nu har jag en kalender.
Kundmötena höll han i Pågens regi under de 39 år han reste halva Sörmland runt och sålde bröd. Först var det mest småkakor och skorpor som gällde, men företaget utvecklades och kakorna blev färskt bröd.
– Mina barn är uppfödda på Pågens grova fullkornsbröd. Jag köper inget annat bröd, det finns inget bättre.
Görans är öppen och rak över de hembakta bullarna och kaffet. Berättar att kunderna blev hans arbetskamrater – ständigt återkommande, vecka efter vecka, år efter år – och avslöjar säljarens hemlighet.
– Man måste försöka hitta de rätta knapparna att trycka på, skapa en social kontakt.