Fusion ger svagare ägare

Europas stora mjölkjätte Arla Foods blir ännu större i och med fusionen med holländska Campina. Det ingår i ett försök att stabilera mjölkpriserna för producenterna, som det heter. Och det är lovvärt att försöka få till effektiviseringsåtgärder i mellanleden så att kostnaden för konsumenterna hålls nere. Annars blir det bara producenterna som får bära kostnaderna när priset pressas nedåt.
Redan före fusionen är dock Arla Foods en mycket stor aktör. Arla Foods har nästan 70 procent av den svenska marknaden, konkurrenterna är redan betydligt mindre och i Danmark är företaget i ensamt majestät. Det borde i sig ge ganska stort manöverutrymme och styrka att hålla uppe producentpriserna, särskilt i ett medlemsägt företag.

Men i ett växande företag minskar lätt utrymmet för varje ägare. För varje steg som de gamla kooperativa bondeföretagen växer riskerar kontakten med den enskilde medlemmen att bli sämre. Avståndet förlängs mellan företag och ägare, ofta ökar den operativa ledningens inflytande samtidigt.
Det är relativt lätt att bygga stora torn, det svåra är att göra dem stabila. Detta är den verkliga utmaningen för jätten Arla Foods. För den som tappar sina rötter, sitt fotfäste, ger också bort initiativet till konkurrenterna. Störst betyder inte bäst. Närhet är ett underskattat säljande argument. Det är bra att bli påmind om emellanåt.