Svensk välfärd och sjukvård lyfts ofta som ett föredöme av vänstersidan i den amerikanska debatten, inte minst av Bernie Sanders som nyligen meddelade att han åter igen kandiderar till president i nästa val.
Men alla amerikaner är inte lika förtjusta i den svenska vården. En av dem är Mike, som bor strax utanför Gnesta.
– Jag har hört att folk kallar vårdcentralen i Gnesta för "slakthuset". Det är sorgligt att det har blivit så, och jag har inget emot dem som jobbar där. Men något är fel, säger han.
För fyra månader sedan halkade Mike och fick ont i båda knäna. Sedan dess har han knaprat olika smärtstillande preparat, fått kortisonsprutor och bollats mellan olika delar av vården i Sörmland och Stockholm. Han tror själv att han har artros i sina knän, men han har inte fått någon diagnos än.
Långa väntetider, dålig återkoppling och ständigt nya läkare gör kontakten med vården till en frustrerande upplevelse, menar Mike.
– De har också skrivit ut morfinmediciner, trots att jag efter en hjärtattack äter flera läkemedel som inte får blandas med morfin. De kastar medicin på en som om det vore godis och orkar inte ens läsa journalen, säger han uppgivet.
Under intervjun kommer en bekant och knackar på. När han hör vad samtalet handlar om utbrister han att den svenska vården är fantastisk och att hans fru som har cancer har fått bästa tänkbara hjälp. Mike menar att det säkert stämmer, men att det är stor skillnad om man har en livshotande sjukdom eller inte.
– Det är som att det är två nivåer. Ovanför vårdcentralen verkar det fungera utmärkt, men det är svårt att komma dit.
I USA fungerade vården bättre, tycker Mike. Visserligen hade han ett statligt jobb och en bra sjukförsäkring. Men myten om den fantastiska vården i Skandinavien är överdriven, menar han.
– Amerikaner vet att alla får vård här, men de vet inte vilken typ av vård det handlar om.
Det svenska skattesystemet har han dock inga problem med.
– Jag vill bara jobba, göra rätt för mig och vara en god medborgare. Men jag har så ont hela tiden.
Trycket på sjukvården är högt, särskilt i influensatider. Det medger Camilla Holmgren (S), som är ordförande i primärvårdsnämnden. Men att patienter bollas mellan vårdinrättningar i onödan håller hon inte med om.
– När man söker vård så blir man triagerad, det är en medicinsk bedömning utifrån vårdbehov som ska ske. Och akut vård går alltid före, så är det ju.
Vid årsskiftet skärptes kravet på regionerna, som tidigare skulle garantera en läkartid inom sju dagar. Nu ska patienter få en medicinsk bedömning, som det heter, inom tre dagar. Hur det ser ut i praktiken har inte hunnit mätas än, men Camilla Holmgren menar att vårdcentralerna i Sörmland generellt är bra på tillgänglighet.
När det gäller antalet inhyrda läkare tror hon att trenden håller på att vända.
– Vi jobbar hårt för att få fasta vårdkontakter och har i nuläget infört det för patienter med kroniska sjukdomar som hjärtsvikt, demens, diabetes och kol. Under förra året blev åtta av våra ST-läkare färdiga allmänspecialister, och sju valde att stanna i Sörmland, vilket är glädjande, säger Camilla Holmgren.
Vad vill du säga till patienter som upplever att de får vänta länge på en behandling?
– Från vårdgivarens sida så jobbar vi mycket med tillgängligheten och på vårdcentralerna försöker vi nyttja alla kompetenser på bästa sätt.
Mike, som vill vara anonym, heter egentligen något annat.