Fyrhändig kriminalgåta
När författarna Torgny Lindgren och Eric Åkerlund skriver tillsammans ägnar de en procent av tiden åt att skriva. Resten går åt till att skratta och dricka pilsner.Säger de.
Eftersom vi bor på landet är det ju som att vi bor grannar, konstaterar Torgny Lindgren.
Tillsammans har de skrivit Döden ett bekymmer, en kriminalroman som bland mycket annat handlar om ett mord. Jonny Sandberg, grundare av frikyrkoförsamlingen Sykars tempel, dör efter en kort tids sjukdom.
Församlingens revisor Rolf Lundman är övertygad om att pastorn har bragts om livet. Beväpnad med professor Rawburns Den stora giftboken och sin stora sanningslidelse går han att söka förövaren bland församlingens styrelseledamöter.
1990 gav Hans Lamborn ut kriminalromanen Den röda slöjan, som belönades med Svenska Deckarakademins debutantpris.
Det fanns de som försökte sig på att ta reda på vem denne Lamborn var, men den mystiske författaren återfanns aldrig, även om en ambitiös kulturskribent gjorde efterforskningar och spårade honom till Hansestrasse i Kiel.
Något pris tog Lamborn aldrig emot.
Nej, för Hans hade ju flyttat till USA, säger Torgny Lindgren.
Eller Hasse, som vi säger, inflikar Eric Åkerlund.
Bara förläggaren, och författarnas hustrur, visste vilka två som egentligen låg bakom pseudonymen.
Den röda slöjan kändes inte färdig och både Lindgren och Åkerlund hade andra projekt som pockade på deras uppmärksamhet. Därför kom boken ut ändå, men under ett lånat namn. Det föreföll naturligt att de senare skulle gå tillbaka och skriva färdigt den.
Den impulsen har man i fråga om mycket man gjort, men i det här fallet kändes det nödvändigt. Den var så uppenbart icke-färdig, säger Torgny Lindgren.
Ett bekymmer var att de båda författarna gavs ut av olika förlag. För att råda bot på det bjöd de var och en sina förläggare på middag på samma restaurang och låtsades som om det regnade.
Sedan när vi hade ätit klart tog jag fram ett manus och Torgny ett och så sa vi att nu får ni lösa det här, berättar Eric Åkerlund.
Så kom det sig att Döden ett bekymmer blev den första bok som gavs ut av Bonniers och Norstedts gemensamt.
I och med den omfattande bearbetningen har människorna i historien utvecklats och många tankar tänkts till slut. Och så har Rolf Lundmans kryptiska dagböcker, som blandar filosofiska funderingar och mordteorier med rapporter från fågelbordet, fått större utrymme. Varken Torgny Lindgren eller Eric Åkerlund är några nitiska dagboksförfattare, men säger att de skriver i perioder. De läser gärna andras dagböcker, Thomas Manns till exempel. Hans privata anteckningar ligger ganska nära Rolf Lundmans utkast, om man får tro Torgny Lindgren.
Döden ett bekymmer bär underrubriken En from detektivhistoria. Dess miljö och personer är fromma nog (inte minst på ytan), men Eric Åkerlund påpekar att det inte räcker att plocka in en pastor i en bok för att den ska bli teologisk.
På var och varannan sida har tolkningar av bibelcitat smugit sig in. Vi har ju båda ett förhållningssätt till det: han där är lutheran och jag är katolik, säger Torgny Lindgren.
I just den här boken är kanske vantolkningarna vanligare än tolkningarna. Ett av kännetecknen för medlemmarna i Sykars Tempel är den enskilda nattvarden. Rolf Lundman praktiserar läran flitigt, i en procedur som påminner inte så lite om den mer profana vanan att ta sig ett järn.
Det är svårt att kritisera religiösa förhållningssätt, men man kan se på den med glimten i ögat, säger Torgny Lindgren.
Döden ett bekymmer har lånat titeln och en hel del annat av en annan svensk författare, Birger Sjöberg. Fridavisornas diktare rymde i sina texter parodi, allvar, patos och ironi under samma paraply. Lindgrens och Åkerlunds kriminalroman är ett balansnummer i liknande anda. De karakteristiska kapitelrubrikerna har de hämtat från Sjöbergs diktsamling Kriser och kransar.
Det var första gången i livet som han var allvarlig, säger Lindgren om Kriser och kransar.
Till intervjun har Åkerlund och Lindgren tagit med sig en grenpenna, vars användningssätt de gärna demonstrerar.
Man måste vara överens om vartenda ord, vartenda skiljetecken.
I en värld som ligger närmare verkligheten sitter de med varsitt block som de skriver i samtidigt, men de skriver inte ner någonting förrän de är överens.
Som svar på frågan vilken som är den andres största tillgång som författare svarar de båda uppfinningsrikedom och arbetsförmåga.
Och sedan är han rolig också, tillägger Eric Åkerlund.
En förutsättning är att ingen kräver makt. Vi har tur på det sättet. Ingen av oss kräver att få bestämma, säger Torgny Lindgren.
Redan håller de på med ett nytt projekt, en pjäs som Sveriges Radio beställt. Hemligheten bakom det goda samarbetet är att de båda är lika konstnärligt stränga, säger de. Det skulle inte sätta sitt namn på något om de inte verkligen hade ansträngt sig.
Vilket härmed skulle bevisas.
Så jobbar vi med nyheter