Ganska roligt för små och stora

Vem vet, kanske blir gårdagens konsert en sådan kickstart för någon av de riktigt många unga i publiken. Musik har de säkert runt sig hela tiden, men många med mig vill ju så förtvivlat gärna att de också ska upptäcka Mozart och Beethoven och alla de andra, de där riktigt stora.
Ett nytt initiativ var det av Kammarmusikföreningen med familjekonsert, och Lönnebergakvartetten kunde det där med att få kontakt med barn rätt bra. Det blev allsång med ”Januari börjar året” och vifta med handen i den månad man var född. Stå på ett ben och snurra runt till wienervals var också kul.
Tvära kast fixade barnen lätt från styrman Karlsson med foten i en potta till operans sagolikt spännande värld.
– Är det någon som sett en arg mamma någon gång? frågade
Nora Roll, och möttes av igenkännande skratt från både barn och mammor.
Sedan berättade hon kort om hård barnuppfostran förr och de spelade början på Nattens Drottnings hämndaria och lyckades koppla ihop det med dansen i Bergakungens sal, som bara blir starkare och snabbare. (Hallå alla vuxna, ni minns väl hur spännande den musiken var första gången?)
Emil och Pippi och Sjörövarfabbe var förstås också med, men jag minns hellre hur elegant de fyra musikerna förklarade och spelade hur en stråkkvartett är som en tårta: cellon är kakbottnen, altfiolen sylten och fiolerna grädden och marsipanrosen överst.
Som helhet hade jag väntat mig lite mer hyss och en jämnare ensemble utan spret. Färgglada scenkläder i stället för bara svartvitt hade också varit ett lyft.