Provföreställning har Nyköpingsversionen kallats, men något prov handlar det inte om, understryker allti-allo-drottningen själv.
– Nej, allt är utprovat och klart. Allt funkar och är väldigt roligt och effektivt. En blandning av skrattfest och att jag går ner i djupaste allvar. Men cirka 40 minuter måste strykas till Stockholmspremiären. Jag kommer till Nyköping med 90 minuter stand-up för att försöka få klart för mig vad som ska bort.
På Cirkus ska tolv sånger och ett påkostat jättespektakel, med bland annat handmålade kulisser, också in föreställningen. Det betyder att textmassan måste ned.
I föreställningens fokus står tidsandan som Jonas Gardell är allvarligt bekymrad över.
– Det är Donald Trump och det är klimathot och en massa missnöje - och överlag väldigt deppigt. Men nu tycker jag att det faktiskt får vara färdigdeppat. Och då menar jag inte att vi ska förtränga verkligheten. Däremot måste vi vara lyckliga och samtidigt ta vårt ansvar! Kombinationen är faktiskt möjlig. För har vi något val? Om vi inte kan vända skutan får vi väl dö medan vi försöker.
Positiv stand - up om framtiden, alltså?
– Ja, jag kommer med en sorts kärleksförklaring till mellanmjölkens land som jag turnerat runt i under 35 år och känner ganska bra. Och det är inte alls det där hårda, kalla rasistiska landet fullt av nazister som man ibland kan få intrycket av i media. Vi måste sluta dela den bilden av oss själva och berätta andra, godare sagor. För vi är snälla, tafatta människor. Men tyvärr är det som att vi blivit förgiftade av de här berättelserna.
Jonas Gardell menar att en rättvisare bild av Sverige och svenskarna är att jämföra oss med fotbollslandslaget.
– Vi jobbar ihop, ingen enskild är någon särskilt stor stjärna, men vi kämpar på och pratar inte skit om varandra. Det som hände i fotbolls-VM - det är Sverige, det. När vi förlorade så gjorde vi det tillsammans. Vi skyllde inte på någon, vi var ett lag och vi höll ihop. Så är Sverige, ett lagarbetesland. Mitt mål med min nya show är att ingjuta glädje och mod. Och se till att folk får skratta jättemycket!
Tidigare i år kom Jonas Gardell ut med boken "Till minne av en villkorslös kärlek" som handlar om hans mamma Ingegerd. Både recensenter och läsare har hyllat hans skildring av Ingegerds väg in demenssjukdomen.
Jag älskade själv boken men fattade aldrig varför du var tvungen att dö utanför Arboga?
– Den där frågan får jag 63 gånger om dagen från olika bokcirklar, det är intressant att man läser så slarvigt. Vänta, jag ska bara hitta bokjäveln så ska jag tala om för dig var du kan hitta lösningen.
Jonas Gardell försvinner en stund från telefonen. När han är tillbaka säger han:
– På de första femton sidorna finns ledtrådar till nästan allt i hela boken och i kapitlet som börjar på sidan 498 har du lösningen. Där så står det svart på vitt varför han måste dö. Det verkar som folk missar lösningen på deckaren.
Varför har boken blivit så älskad?
– Jag tror att alla har ett oändligt behov av kärlek som inkluderar - oavsett vad vi gör. Det är humanismens slutgiltiga triumf. Sedan är det en bok som diskuterar sanningen och vem som äger berättelsen. Ingegerd påstod att hon som höggravid ledde de allierade styrkorna över Alperna och att on cyklat till Nordpolen. Det var fantastiska historier, varför skulle vi ta ifrån henne dem?
Är det också en berättelse om våra egna mammor?
– Ja, vi är vana vid att mammor antingen är helgonförklarade eller demoniserade. Men Ingegerd är inte idealiserad. Hon är skitjobbigt och elak, men också underbar. Komplex och motsägelsefull som alla mammor. Det är därför man gillar henne.
Först en bok, sen en show, du verkar sprudla av idéer.
– Så värst mycket sprudel är det inte. Boken tog sex år att skriva och showen har tagit mig tre. Det bara råkade sammanfalla att båda blev färdiga samma år.
Vad blir nästa projekt?
– Jag använder inte ordet projekt, det börjar på samma bokstäver som prestation och PR. Pr-orden är inte bra. När "Queen of fucking everything" är i hamn över ska jag börja utforska något nytt universum, men vad det blir vet jag inte än.