Få saker skaver så mycket i en demokrati som att "politikerna tar våra skattepengar". Att minst en landstingspolitiker kritiserats för detta det senaste året behöver knappast sörmlänningar upplysas om, men även på kommunal och nationell nivå har det blåst upp till storm.
Nu har polletten trillat ner på flera håll i Sverige. Över 15 kommuner har skurit ner eller planerar att minska de så kallade visstidspensionerna sedan Ekot gjorde sin granskning för ett år sedan, rapporterade radion i går (15/10). I Oxelösund ska snålare regler förhoppningsvis vara på plats inom ett år, enligt kommunstyrelsens ordförande Catharina Fredriksson (S). Det är orimligt att politiker får sluta arbeta och ta ut pension vid 50, sa hon i Ekot.
Det är bra att kommunerna självsanerar och förkortar oproportionerligt långa förtidspensioner. En politiker som är 50 år har hela 15 år på sig att återetablera sig och försörja sig genom arbete. Det är rimligt att så sker.
Samma pensionsregler borde gälla för politikerna som för alla oss andra, är en vanlig kritik mot politikernas ersättningar. Så enkelt är det kanske inte. Vi vill ha kompetenta folkvalda. I praktiken betyder det ofta människor som väljer bort höga löner och trygga arbetsvillkor för politikerrollen. Arbetsbördan är tung och kritik från omvärlden är en självklarhet. Politiker tar risken att förlora uppdraget fyra år efter valet. Bra ersättning och en viss politikerpension är därför nödvändigt för att rätt personer ska åta sig uppdragen.
Men politikernas ersättningar får aldrig bli till inaktiveringsstöd, som SN skrev i en ledare i vintras (25/1 2012). När det finns reda pengar att casha ut finns alltid risken att systemen utnyttjas. Folkvalda kan uppenbarligen vara lika goda kålsupare som de bidragstagare som regeringen misstänkliggjort och velat få ut på arbetslinjen.
Det är på tiden att den linjen stakas ut även för politiker. Förra året betalade kommunerna ut drygt 70 miljoner kronor i pensioner till före detta politiker i arbetsför ålder, enligt Ekots granskning. Det är inga stora pengar i ett Sverigeperspektiv. Men det handlar om principer och om att pengarna borde användas för att fullt friska människor ska börja arbeta igen.
Miljonerna borde läggas på fokuserad utbildning, fortbildning och stöd till dem som behöver återknyta kontakten med verklighetens folk och arbetsmarknad. Så förstärks arbetslinjen, och så minskas politikerföraktet.