Våren 2014 finns krigen och de väpnade konflikterna inte lika nära, men fred på jorden är ännu bara en dröm.
Då och i dag är ändå Lars-Erik Larssons lyriska svit Förklädd gud lika aktuell. Texten av Hjalmar Gullberg tar parti för de svaga och manar oss att göra vår plikt utan att klaga och hålla vakt vid ”höstlig vaktelds bränder”.
Samtidigt är den en hyllning till den kämpande humanismen med rötter i antiken, men den nämner också Den gode herden som vakar över sin hjord.
Ljusets gud Apollon och sångaren Orfeus dubbelexponeras alltså med Kristus på ett sätt som kanske inte är teologiskt renlärigt men typiskt för Gullberg. Och ett skäl till att detta verk blivit så ofta framfört, i kyrkor oftast men också i konsertlokaler. I Culturum 2001 med Eric Ericson.
Ett minst lika viktigt skäl är förstås att det är överkomligt för någorlunda duktiga orkestrar och kyrkokörer och att det har en så omedelbart stark verkan på de flesta åhörare. Många med mig minns säkert första åhörandet av just Förklädd gud och hur nära det var till tårarna.
Stark verkan fick Förklädd gud också i Oxelösund i lördags kväll. Men inte till tårar. Och det var kanske lika bra. För det finns en risk med Gullberg och kanske även Larsson att det blir patos och retorik i övermått.
En nyckel här var att Kim Bredefeldt höll en så nykter distans med textläsningen och inte var präst i predikstol utan snarare en klok pedagog som påminner och ställer frågor. Lite fort gick det ibland för att akustiken i kyrkan skulle hålla isär alla ord. Och lite mer patos ibland på de vackraste ställena tycker jag behövs.
Solisterna Bengt Nordfors och Katarina Pilotti hade sin styrka just i det som var högstämt och uppfordrande medan jag kunde sakna en del av de lyriska kvaliteterna i sången
De två sammanslagna körerna var väl förberedda och sjöng upp sig och räckte till för det allra mesta. Bäst lät slutet med den stora stegringen ihop med solisterna och sedan körens koral a cappella med mycket fin inlevelse och utläggning av texten.
Orkestern var i stort sett från Nyköping. Stråkarna lät fint och rent, så även i de inledande småstyckena av Larsson och andra, och de viktiga blåsinsatserna lät förträffligt.
Som helhet ännu en framgång för Susanne Forslund och fint tröstande budskap inför våren och påsken.
Efteråt lockade löpsedlarna med vad som skulle hänt med Sverige om Hitler vunnit, enligt en ny bok.