Det har bara hunnit gå någon minut, max två, innan det börjar rycka otåligt i ena benet. Ögonen flackar nervöst bakom de stängda ögonlocken samtidigt som en provocerande lugn (och på gränsen till självbelåten) röst förklarar hur naturligt det är att ha huvudet fullt av osammanhängande tankar.
"Märker du att du har irrat bort dig i någon tanke, så är det bara att komma tillbaka och fortsätta fokusera på din andning", säger den malliga rösten.
Meditation skulle kunna beskrivas som att försöka göra absolut ingenting förutom att fokusera på just de egna andetagen. Ge medvetandet en stunds respit från tankar, stora som små. Vilket kan vara rätt svårt med det moderna samhällets alla distraktioner bara ett par klick bort.
Förut var jag riktigt bra på det här. Kunde sitta och bara fokusera på andningen uppemot trekvart åt gången. Visst, jag kanske råkade somna en eller annan gång, men det kan väl också räknas som att ge huvudet lite andrum.
Det är så lätt att börja strunta i hälsosamma vanor. När jag nu försöker komma i gång igen känns det precis som när jag ställer mig på löpbandet för första gången på sex månader: skitjobbigt.
Men precis som med löpningen går det trots allt rätt fort att komma i gång igen. Nu hinner det i alla fall gå fem minuter innan benet börjar rycka otåligt.
REPORTER simon.bustamante@sn.se 0155-767 23