Ger ny bild av Bellman
Carl Michael Bellman, en diktare som alla svenskar känner till. Men om hans liv och vardag vet vi inte mycket. Därför har författaren Ernst Brunner skrivit en roman om Bellmans liv. Fukta din aska heter boken som kommer ut i september. I går var Brunner veckans Läslustgäst.
Michael Bellman, vardags-Bellman, den fattige Bellman, den generöse Bellman, den sjuke Bellman, fyrabarnsfadern Bellman. Ernst Brunner skrev på en helt annan roman när Carl Michael plötsligt tog över. Fram trädde en gestalt som visade nya och okända sidor.
Det var med förvåning som Ernst Brunner insåg att ingen hade tecknat Carl Michael Bellmans liv i skönlitterär form. Här fanns en uppgift som pockade på att bli utförd, en historia som ville bli förtäljd. Ernst Brunner berättar i jag-form. Bland annat därför att jag-formen skapar närhet mellan författare och diktgestalt och mellan läsare och diktgestalt.
Jag vill känna närhet till ämnet, krypa under skinnet på min gestalt och suggerera mig själv, säger Ernst Brunner.
När en författare skriver om en annan författare är en viss identifikation ofrånkomlig. Ernst Brunner medger att han ser vissa paralleller mellan sig själv och Bellman. Intressantare ändå är den koppling han gör mellan Edith Södergran och Bellman. Södergran är en annan verklig diktare som Brunner tagit sig an i romanform. Men att se syskonskap mellan dessa två till synes helt disparata diktare känns oväntat och fräscht.
De har båda en sinnlig hantering av det svenska språket, de har båda ett sätt att måla med färgadjektiv under skrivandets gång. Sedan är de oerhört besläktade i sin rörelse mellan livsextas och dödsmotiv, menar Ernst Brunner.
Södergran och Bellman led av tuberkulos. Som smärtlindring och för att underlätta andningen använde de opium.
De levde båda i dödens närhet, konstaterar han.
Ernst Brunner har blivit biten av den historiska romanen. Även nästa roman blir en gestaltning av en historisk person. Denna gång utspelas det hela i slutet av 1600-talet och början av 1700-talet. Vem huvudpersonen är vill han inte avslöja. Däremot uppehåller han sig gärna vid den falska bild av Sveriges historia som förmedlats under århundraden.
Ingenting skiljer våra gamla kungar från dagens massmördare som Stalin och Hitler. Ändå står de staty runt om i Stockholm. Jag skäms över fornstora dar, säger Ernst.
Bellmans klasstillhörighet var viktig för Ernst Brunner när boken skulle skrivas.
Jag kan inte skriva om en människa med borgerliga värderingar, en människa vars grundsyn jag inte delar, säger han.
Ernst Brunner själv växte upp som en så kallad andra generationens invandrare i ett arbetarområde i Tullinge. Den tiden har han skildrat i flera böcker, nu senast i den delvis historiska romanen Vallmo-badet. Ändå har han aldrig fått epitetet arbetarförfattare.
Han menar att vi nu lever i en annan tid är de författare som kallades arbetarförfattare, författare som exempelvis Ivar Lo-Johansson och Eyvind Johnson. Det finns ingen arbetarklass och dagens författare har inte upplevt den misär som dessa författare tvangs genomlida.
Det är en annan tid nu. Dessutom har bestsellerismen tagit över och trängt bort intresset för den sortens be-
rättelser, säger Ernst Brunner.
Så jobbar vi med nyheter