Gitarren rebellens kompanjon i decennier

Jimi Hendrix, Keith Richards, Slash. Historien är full av dem, gitarrgudarna och deras instrument. För musikern Rodde Alcalde i Nyköping är det lätt att förklara magin kring elplankan. Det är ju så coolt med gitarrer.

Övrigt2004-04-29 15:55
Auran kring gitarristen lyser aningen starkare än den runt säckpipeblåsaren. En rocknrollkille med gitarr har alltid haft det där lilla extra. Han framställs gärna som en smula farlig, rebellen som skiter i det mesta utom att röka och spela gitarr. Men det går ju inte att spela på vad som helst. Likt mycket annat går det trender i gitarrvärlden. Plötsligt blir ett märke mycket populärare än ett annat.
Under hela 80-talet var exempelvis Gibsongitarrer billiga men sedan dök Guns and Rose´s upp och körde Gibson och då blev de dyra, säger Rodde, som ett tag spelade på en Gibson Sg Firebrand.

Den som till stor del får ges skulden för modellens popularitet är gruppens mest kända gitarrist, slyngeln Slash. Iförd hög svart hatt, ofta med bar överkropp, visade han upp sin Gibson under ett antal år och bidrog till att alla rockare ville spela på ett likadant instrument. Men vad spelar det för roll vad man spelar på egentligen, så stor skillnad kan det väl inte vara?
Det är nog mer psykologiskt. Det är ju coolare att spela på en flying-V gitarr än en gammal jazzburk när man är nybörjare, säger Rodde.

Flying-V-gitarren dök upp i slutet av 50-talet. Modellen, som ser ut som ett v helt enkelt, är ett barn av rymdåldern.
Ja, det var någon designer som ville ha en rymdinspierad gitarr, säger Rodde.
Numer är det framförallt metalband som tagit modellen till sitt hårda hjärta. Och tyskar. Gitarristerna i gruppen Accept och Michael Schenker, bror till Rudolf Schenker i Scorpions som också kör med v-gitarren, är de som är mest kända för att sätta guran mot benet. Men under ett tag spelade också Jimi Hendrix på en flying-V.

Rodde, som under en tid hade tio gitarrer stående, har nu bara en enda. En tjugo år gammal Fender stratocaster.
Det är den ultimata gitarren. Det är så mycket gitarr i så liten kropp, till och med brummet från micken är bra. Och så spelade Hendrix mest på en sån och det är killen det, säger Rodde.
Men stratan, som kom 1954, har på senare tid fått högteknologisk konkurrens. Av Stefan Olsén på Nyköpings musik, får Rodde en splirrans Epiphone att provspela. Genom att ljudet omvandlas digitalt kan en enda gitarr låta som 26 stycken. På en liten ratt ställer man in vad man vill ha för gitarrljud. För Rodde är det en ny och inte helt oangenäm bekantskap.
Men det är bara så bisarrt, säger han.
Vad Jimi Hendrix hade sagt får vi aldrig veta.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om