Gjutarchef skrev om bruket
Det är en man med gedigen gjuterierfarenhet och stor kännedom om Näfveqvarns bruk som av Gjuterihistoriska Sällskapet utsågs till att skriva Näfveqvarns bruks historia.
Egentligen är det en sammanfattning av allt det som har skrivits om bruket, förklarar han. Men från 1963 har jag ju själv varit med.
En Monografi om ett gammalt anrikt bruk i södra Södermanland, kallas skriften, som pryds av bilder från bruket från utsidan och insidan. Men framförallt finns en bild på Bergslagsurnan, formgiven av Eric Grate och av vilka det bara finns tio exemplar. Bruket skänkte Bergslagsurnan till kronprinsparets bröllop 1923 som en gåva från Slöjdföreningen.
Mycket av anledningen till att konstgjutgodsen från Näfveqvarn blev så berömda beror på ytbehandlingen, berättar Kurt Rindstål. Disponent Dybsö införde en kemisk behandling av konstgjutgodset som gjorde att föremålen inte behövde målas för att stå utomhus.
Första gången som Nävekvarn nämns, som man vet, är i ett donationsbrev från 1308. I ett gåvobrev till fogden på Nyköpingshus, Ingevald Estridsson, tackar hertigarna Erik och Valdemar för fogdens lojalitet att hålla kung Birger i husarrest på Nyköpinghus efter Håtunaleken. Där nämns kvarnen i Naefv. Första gången Näfveqvarn omnämns i Vadstena Klosters jordebok är 1447.
I samband med 30-åriga kriget föddes bruksindustrin. Den första masugnen byggdes 1623 av Gillis och Hubert
de Besche och det året räknas som Näfveqvarns Bruks industriella födelseår.
Genom ingenjör Alfred Dybsö, som anställdes som verkställande direktör 1911, började den tid då bruket blev känt för konstgjutgods.
Efter att framgångsrikt ha ställt ut i Göteborg 1923 gick man vidare och deltog i den internationella konstutställningen i Paris två år senare. I entréhallen medverkade formgivaren Anna Petrus och detaljer av den entrén göts senare för försäljning.
Vi hade ett litet releaseparty för en tid sedan då boken släpptes, berättar Kurt Rindstål där vi sitter i hamnen i Nävekvarn utanför båtklubbens hus.
Kurt är vid sidan av författandet ordförande för Nävekvarns båtklubb.
Det har tagit ett par år att skriva boken. Arbetet har varit väldigt intressant och jag har haft hjälp av exempelvis Bukowskis. Dessutom har jag fått fått många kontakter med människor på olika håll där trådarna gått tillbaka till Nävekvarn på olika sätt.
Så jobbar vi med nyheter